Skattgräfvaren ). (Romantisk berälteke från Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. LEtang bugade sig kallt, och de båda unge männen återvände således till salen, der ingen hade någon aning om den allvarsamma sak de afhandlat: De deltogo derefter i dansen lika ifrigt som förut, och under den allmänna glädjen hade man redan. glömt det lilla missöde, som drabbat den sköna Rosa, hvilken efter en stund åter visade sig i salen iklädd en annan drägt. Naturligtvis begagnade Gana första lägliga tillfälle att framföra din ursäkt och den ledsnad han erfor öfver missödet. Rosa afhörde hans ord med synbar. köld, och han märkte tydligt att han förlorat hennes ynnest. Det finns ej heller något, som en firad, behagsjuk qvinna har svårare att förlåta än att blifva förlöjligad, isynnerhet om hon misstänker att det skett med afsigt. Med den visshet hon trodde sig ega om Ganas ömhet för den blonda Alma, och den intetsägande artighet hvarmed han besvarat hennes uppmärksamhet, ansåg hon händelsen med glaset som en fint af honom för att undvika den tete å tete, hvartill hon inbjudit honom. Harmsen och sårad drog Gana sig tillbaka utan att för den vackra sirenen dölja den förtrytelse han erfor öfver hennes oförsonlighet. Deruti handlade han oförsigtigt, ty han sårade henne derigenom ännu mera och tände gnistan till ett hat, ) Se kI.-l. N:o 119 2— 7Å