ningen, hördes några talare instämma. Någon resolution ifrågasattes ej i denna punkt lika litet som i några af de andra under detta sammanträde behandlade. Man öfvergick härefter till de frågor, som angingo disciplinen i skolorna, och behandlade i sammanhang dermed äfven frågan om öfveransträngning, det samband som klagomälen deröfver kunde hafva med en smygande osedlighet bland ungdomen, samt sättet att förebygga denna osedlighet. General Hazelius, som öppnade öfverläggningen, klandrade skarpt nu gällande skolstadgas disciplinarstadganden. Han ville ej borttaga agan ur skolan, men han ville att den skulle ordentligen ådömas, hvarigenom lärjungen vore skyddad mot öfverilningar hos läraren. (Generalen påpekade såsom föredöme de gynnsamma resultater, som vunnits genom Nya elementarskolans disciplinarmetod, som helt och hållet utesluter kroppsaga, utom för dem, som nedflyttas i strykklass, för hvilket dock respekten är så stor, attnågon aga knappast någonsin behöfver förekomma. Kyrkoherden Ekdahl och magister Hedlund yttrade sig i samma riktning, den förre påpekande huru groft rättigheten att utdela skolaga stundom missbrukas, den sednare isynnerhet framhållande den med kroppsagan förbundna olägenhet, att en vid dess utdelning begången orättvisa ej kan godtgöras, medan detta lätteligen kan ske ifall en orättvisa blifvit begången vid begagnandet af anmärkningsböcker, hvilkas helsosamma inflytande talaren högeligen lofordade. Dessa åsigter funno dock föga anklang bland de församlade lärarne, af hvilka några togo mycket illa upp antydningarne att lärarne kunde förifra sig. Isynnerhet var detta fallet med lektor Waldenström, en helt ung man, som fann en skymf mot lärarekåren uti hr Ekdahls antydningar om fall af grof misshandling i skolorna. Hr Ekdahl hade icke velat anföra särskilda exempel till stöd för sitt påstående, ty, sade han, ,,exempla sunt odiosa. Hr Waldenström genmälde härpå, med en hetsighet, som antydde hos honom mycken lätthet att förifra sig, åtminstone i debatten, att skälet hvarföre hr Ekdahl icke anfört exempel i sjelfva verket vore, att , exempla sunt nulla. Mot detta påstående invände sednare hr Hedlund, att exempel, som bekräftas af offentliga rättegångshandlingar, ingalunda kunna sägas vara ,nulla. Vi äro ledsna att behöfva tillägga, att ett sådant försvar för lärarekårens anseende, som det hr Waldenström här fann af nöden, verkligen framkallade rätt ljudeliga instämmanden från flera bland deltagarne i mötet. De flesta talare tycktes för öfrigt vara af den åsigt, att den föreskrifna varningen af rektor, innan skolaga får utdelas, innebure tillräcklig garanti mot förifranden. Med afseende å denna varning af rektor lemnade emellertid en talare den högst märkliga upplysningen, att föreskriften derom lärer på ett och annat ställe så uppfattas och tillämpas, att rektor vid terminens början ger en generel varning åt samtliga lärjungarne, efter iakttagandet af hvilken formalitet förmodligen en obegränsad käppfrihet blir under hela terminen rådande. Skollagens föreskrift i detta fall synes så otvetydigt angifva, att varningen skall vara individuel och för särskilda fall meddelas, att man knappast kunde föreställa sig, att något försök, att på här antydda sätt kringgå lagen, skulle kunna ifrågakomma; men då sådant nu blifvit offentligen uppgifvet, förmoda vi att hr ecklesiastik-ministern, i hvars närvaro det skedde, skall hafva sig angeläget att på lämpligt sätt erinra vederbörande om lagens rätta mening, på samma sätt som understundom tillförene skett, då betänkliga missförstånd eller förbiseenden af författningars stadganden förekommit. Frågan om osedligheten vidrördes af några talare med behörig grannlagenhet, under det andra åter tycktes väl mycket förgäta att mötet debatterade inför dameuppfyllda gallerier. ISynnerhet utmärkte sig äfven i afseende härå lektor Waldenström för en hänsynslöshet, som säkert på många gjorde ett pinsamt intryck. Sedan öfverläggningen blifvit afslutad, meddelade rektor Björling att den komit, som fått i uppdrag att yttra sig i fråga om lämpligheten af en särskild enkeoch pupillkassa för elementarlärarne, ansett, att då frågan om en sådan kassa för civila embets-. och tjenstemän i allmänhet nu är på K. M:ts pröfning beroende, någon särskild åtgärd för närvarande ej borde från elementarlärarnes sida vidtagas. Orföranden meddelade härefter, att från föregående möten fanns en kassabehållning af 1331 rdr 22 öre, som ställdes till bestyrelsens. disposition. Till revisorer nämn