Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1866, sida 3

Ilusråttan. Ivarför hata mig beständigt, Mig, som är så nätt och fin? Är jag icke klädd anständigt Äfven utan krinolin? Lilla gråa sidenköngen Slater ju om foten väl? Den, om än jag sprang på ängen. Blir sig lik från tå till häl. Jag paryr har som en fröken Till och med vid kungens hof. Fast i toilettförsöken Mer hon öfva sig får lof. År mitt hår ej bra som hennes, Fast det ej får kam och tång, Ej friseras, icke brännes, Saknar papillottens tvång? Se hur lätt jag städse rör mig, Hur min gång elastisk är, Huru gracieust jag för mig; Har jag ej en nobel aire? Ej dess mindre kan jag vara Med i visthus och i kök, Vill min duglighet ej spara, Trotsar både dam och rök: Jag tar kännedom om baket Har gått illa eller bra, Och om soflet, hängdt i taket, Torka ännu mer skall ha. Jag ser till om mjölet hafver Sådan finlek, som det bör; Steks en stek, på den jag skafver, Känner om den blifvit mör. Osten plägar jag probera, Förrn han kommer på ett bord, Om han smakar väl med mera, Om han blifvit riktigt gjord. Jag hos smöret undersöker Om man tagit lagom salt, Sjelfva ölet jag försöker, Om det har tillräckligt malt. Öfverallt jag har mitt öga, (Genomgranskar alla vrår, Ser de flitiga, de trö Går dit ingen annan går. Först jag uppe är i huset. före hvarje kristen car än, då ma Tillser att man s Hvarför då mig hata ständigt, Mig, som är så arbetsam? Jag ju går till hands behändigt Mer än någon hjelpmadam. Claes Jo. Ljungström.