Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1866, sida 1

ma gång visa och dölja, och han tryckte naglarne mot sitt bröst för att kutva den storm, som rasade i hans inre. Man hade just slutat en Reel), och Gana, som dansat med den sköna Rosa, förde henne till en soffa. Hon lutade sig behagfullt mot hans arm, och mellan hennes till hälften nedfällda ögonlock framskimrade en outsägligt trånfull, svärmisk blick, som för de närstående doldes bakom solfjädern, men hvilken träffade den unge kreolen likt en elektrisk ström. Gana kände sig så lycklig denna afton; han hade ett par gånger fått tillfälle att utbyta en handtryckning med sin Alma, han hade njutit af hennes åsyn samt till och med dansat en gång med henne. Hans varma, sydländska blod svallade, och det var således ej underligt om han med eldiga blickar betraktade den sköna Rosa med hvilken han var inbegripen i ett lifligt samtal. Föga kunde han då ana hvilka olycksbringande följder denna hans uppmärksamhet skulle medföra. Lktang, som befann sig helt nära dem, såg allt och tryckte häftigt tillsammans sina tänder, ursinnig af svartsjuka och af harm mot Gana, som dessutom aldrig visat honom någon sympati. Oaktadt Gana trodde att hans och Almas ömsesidiga böjelse var en hemlighet för alla, fanns det likväl en af de närvarande, som hade upptäckt den, och denna enda var just den vackra Rosa. Redan förut hade hon anat något derom, men denna afton hade gifvit henne visshet. Detta blonda, rosenkindade barn vågade således att täfla med henne! Denna tanke sårade hennes högmod och blef ännu ett motiv för henne att uppbjuda hela sin förtrollande tjusningskraft, för att äfven se Gana vid sina fötter. Sedan hon tagit plats, vidrörde hon lätt Ganas arm med sin solfjäder och sade: ) En slags dans, som utföres af sex personer, börjar med ronde samt derefter figureer, chaines m. m.