Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1866, sida 1

trops domnade lifsandar. Taket i det ganska rymliga gemaket var betäckt af flera arter blommande rankvexter, och väggarnes tapeter doldes nästan af friska blomsterguirlandrar. En mängd ljus framställde blommornas färger i de vackraste schatteringar och belyste damernas luftiga toiletter, bland hvilka hvitt var förherrskande. Bland de smakfulla drägterna utmärkte sig isynnerhet en ung dam från Trinidad, hvilken bar en körsbärsfärgad sidenklädning garnerad med flera festoner eläflugor, hvilka gjorde en verkligen bländande effekt mot det mörka tyget. — Naturligtvis egnade kavaljererna synnerlig uppmärksamhet åt husets trenne älskvärda döttrar, Eugenie, Rosa och Inez, och sannerligen glänste äfven Rosa, den andra i ordningen, såsom en stjerna af första rangen. Hon var brunett i detta ords egentligaste betydelse, och hennes höga vext samt högburna hufvud väckte på en gång beundran och en viss vördnad. -— Hennes blåsvarta hår, hvars enda prydnad var en granatblomma, afstack bjert mot denna bleka elfenbenshy, som är kreolskan så egen. Hvad som dock mest frapperade hos henne var de stora, stan svarta ögonen, hvilkas vexlande uttryck det är omöjligt att beskrifva. När ett löje spelade kring den trotsiga, svällande munnen, tycktes dessa ögon prida ett fyrverkeri af gnistor: i nästa sekund uttryckte den halft beslöjade blicken ett ljuft svärmeri, en obeskriflig trånad, som åter kunde öfvergå till det hotande åskmolnet, som är färdigt att urladda sig. Man såg att denna qvinna kunde bereda en gränslös lycka, men man måste bäfva för de passioner dessa herrliga ögon förrådde. Rosa var ohestridligt balens drottning, och hon förde sin spira med ett behag och en takt, som förtjuste de unga kavaljererna. Den blonda Alma, i sin luftiga, ljusblå gasklädning, var äfven oändligt intagande, men jemförd med Rosa liknade hon den anspraklösa förgätmigej bredvid den mörkröda,