— ROME ÖDundvi ATaudvv Suad A Ö1wti14 ning; b) att, liksom undervisningen i katechismilära bör vara förberedd redan före lärjungens inträde i skolan, läran och historien också i skolan alltjemt åtföljas och belysa hvarandra, på det läri Jungarne såmedelst må förstå, huru det gudomliga ordet alltjemnt i erfarenheten bevisar sig såsom ett för den menskliga erfarenheten lefvandegörande ord; c) att lärobegreppet på hvarje skolans stadium framställes i en sådan form. som bäst sammanhänger med lärjungarnes hela bildningsgrad öch således låter . dem inse kristendomens eget innerliga sammanhang med bildningens öfriga elementer; d) att kristendomsundervisningsstunderna inledas med gemensam bön. 5:0. Slutligen och såsom något mycket väsentligt måste, enligt sektionens öfvertygelse, anmärkas, att vinnandet af kristendomsundervisningens praktiska ändamål icke beror af denna undervisning allena, utan af hela skolan, d. v. s. deraf att alla skolans läroämnen, hvart efter sin natur, sättas i sammanhang med kristendomen och att skolans hela anordning och ledning genomtränges och lifvas af Kristi anda, af kristlig tukt och kristlig förmaning. Språksektionen hade vid gemensamt sammanträde behandlat den 42:dra frågan: -Bör undervisningen i modersmålet utgå från en grammatisk behandling, eller bör den hufvudsakligen afse öfning i språket? Och huru bör denna öfning ändamålsenligast inrättas? Magister Schlick redogjorde för de härom förda diskussionerna, hvilka ledt till uttalande af den åsigt, att ,,undervisningen i modersmålet såsom sådan bör företrädesvis bestå i praktiska öfningar genom läsning och återgifvande af innehållet, hvilka ej utesluta en på jemförelse med andra språk grundad grammatisk behandling. Lektor Zachrisson redogjorde för den historiska och geografiska sektionens behandling af 56:te frågan, rörande den lämpligaste metoden för den historiska undervisningen. Sektionen hade i afseende härpå förenat sig om följande uttalande: 1) Svenska historien bör utan afbrott läsas genom alla läroverkets klasser; 2) Historiska undervisningen bör så ordnas, att åtminstone ett år återstår för genomgående af en sammanfattande öfversigt; 3) Frihet bör lemnas åt läraren att, om han finner ReUINS1 börja undervisningen i svenska historien redan i 4:de klassen samt undervisningen i svenska historien efter lärobok redan i den 1:sta klassen. Sektionen uttalade vidare såsom sina önskningar, att läroverken borde anskaffa provinsens karta, der sådan finnes, för att till utgångspunkt för den geografiska undervisningen göra den ort, der läroverket är beläget; att läroverk tillegna sig väggkartor, ej blott geografiska utan ock historiskt-geografiska. Lektor Hultman uppläste derefter den af matematiska sektionen. beslutna framställning om anslående af mera tid för matematiska problemers lösning skriftligen. Magister Hedlund, såsom referent för sektionen för musik, teckning och gymnastik, afgaf följande utlåtande rörande detta ämne: Ritundervisningen i elementarskolan må ej betraktas såsom blott för att vinna en sällskaplig talang, ej heller såsom blott medel för yrkena, utan såsom allmän-bildande. Den blir detta: genom att öfva lärjungens öga till en sann uppfattning af den yttre verlden: genom väckande och utvecklande af hans skönhetssinne, samt genom den förmäga han här nom erhåller att i bild återgifva icke blott de fö remål, som möta hans ögon, utan ock sina inre föreställningar. Erkänner man detta, så följer deraf att ritundervisningen bör utgöra ett af skolans hufrudämnen. I afseende å ritundervisningens anordning har sektionen förenat sig om följande allmänna grunder: Ritning börjar efter plansch med raka streck, först korta, sedan längre, derefter sammansatta till vinklar, qvadrater o. s. v., men redan härvid är en maskinmessig kopiering till söga nytta utan bör härtill komma det förklarande ordet. så att hand och öga blifva verktyg uti förständets tjenst. Så snart tillräcklig säkerhet är uppnådd uti konturteckning, börjas med skuggning, och då skuggning endast kan förekomma vid solida kroppar. böra dessa ritas först efter plansch, sedan efter naturen. Sålunda afvexlande gär undervisningen framåt till svårare former och af enskilda föremål sammansatta stycken, hvilka allt emellanåt ritas ur minnet. Slutligen bör eleven, der sådant låter sig göra, modellera i lera enkla föremål för att utbilda formsinnet, och lära sig färglägga med lokalfärger efter plansch och verkligheten för att utbilda färgsinnet; börande vid hela undervisningen lärjungens uppmärksamhet fästas å det karakteristiska i form och färg. . 2 Slutligen bör sektionen nämna, att en af dess ledamöter, artisten Saloman, hvilken, såsom föreståndare för Göteborgs musei ritskola, använder! den ritkurs af Harding, som nyligen blifvit i Sverge utgifven; samt förordat denna kurs, hvari han funnit ofvannämnda grundsatser, och anser hr Saloman denna kurs ega ett särskildt företräde deri, att den åtföljes af en beskrifvande text. Den vigtiga frågan om antalet aflärjungar, som kunna med fördel på en gång undervisas, har sektionen velat besvara sålunda: att i allmänhet eleverna i en samtidig ritafdelning, under en lärare, icke böra vara fler? än 20,1 men att antalet kan höjas till 30, derest lektionen utvidgas från en timma till tvenne. Ä I fråga om undervisningstimmar i veckan har sektionen ansett, att någon fruktbärande och fast utbildning i ritkonsten icke kan åt en lärjunge. under den vanliga skoltiden, från 8—17 år vinnas, med mindre rittimmarne blifva åtminstone 3 timmar i veckan under den första hilfton af sSEKal.