Femte allmänna svenska läraremötet. (Efter Aftonbladet.) Tisdagens allmänna sammankomst. Statsrådet Carlson förde ordet vid detta sammanträde, som började med protokollsjustering, vid hvilken hrr Blomstrand och Alander anmälde reservation mot gårdagens beslut. Derefter lemnades redogörelser för sektionernas arbeten. Lektor Elmblad, såsom referent för sektionen för kristendomsundervisning, meddelade att denna sektion behandlat den I:sta af de henne förelagda frågorna, så lydande: Om ändamålet med kristendomsundervisningen i allmänhet ej kan anses vara ett annat än kristendomens eget, eller åstadkommande af den Guds kännedom, som innefattar evigt lif (Joh. 17: 3), huru skall skolan bäst arbeta för lösandet af denna sin uppgift? . Härpa hade sektionen öfverenskommit om följande svar: 1:0. Sektionen förutsätter, liksom den framställda frågan gör, såsom gifvet och erkändt, att kristendomsundervisningens ändamål, såväl i skolan som i allmänhet, icke ärett blott teoretiskt, utan ett i högsta mening praktiskt, nemligen att bibringa lärjungarne den Guds kännedom, som innefattar evigt lif, eller med andra ord, att verka derhän, att kristendomen, som är ett med den lefvande Kristus, måtte blifva det innersta, allt bestämmande innehållet i lärjungarnes hela personlighet. . . 2:0. Det hufvudsakliga vilkoret för lösandet af denna uppgift, så vidt afsjelfva kristendomsundervisningen beror, är, i sektionens tanka, helt enkelt det, att kristendomen såsom läroämne så behandlås, att lärjungen alltjemt får känna och förnimma, huru densamma på det närmaste angår honom sjelf och är ett Guds ord just till hans egen innersta menniska. : 3:0. För en sådan behandling af kristendomen, som den nu angifna. erfordras i sektionens tanke