Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1866, sida 3

Indastrien i Inom vestra delen af Åsenhöga socken, Mo härads tingslag och JönI I i I I köpings län, är till finnandes en mindre s sjö, Skr hults-sjö kallad, upptagande en areal af högst 160 tunnland och till hvilken icke något enda synl vattendrag lemnar understöd, hvadan sjön från sin botten och i der befintliga källådror hemtar näring för det öfverskottsvatten, som bildar den ur sjön i sydostlig riktning rinnande bäck, hvilken, efter utt hafva passerat en sträcka a appast Is mil i on vild, storartad, af berg, djupa dalar och höga kure omgifven skogstrakt, störtande sig djerft utför den ena branten efter den andra, slutligen kastar sig i famnen på den nedanför b å kallade Mo hva och för ögat behagli a. — Om den, som för sedan sökte fi lja ofvannämnde bäck i dess nyckfulla krumbugter och då med skäl icke kunde underlåta att förvånas öfver den ödsliga naturen, der da knappast en getstig fanns tillg g och der tallskogen var högre än socknens då varande klockstapel, om denne turist nu komme att passera samma trakt, beqvämt åkande å en försvarligen underhållen, under sednare ären derstädes nyanlagd här: skulle han med häpnad beundra de många anläggningar, som blifvit under sednare åren frambringade vid besagde bäckrännil, som numera vid n särskilda, efter hvarandra anlagde dammar af sten drifver en mängd industriella verk, hvaribland må nämnas tråddragerier, benstampar, qvarnar, sågar, jernbruk blåsmaschiner, valsverk, masugnar och tegelbruk, och förbi hvilka alla ofvannäåmnde häradsslingrar sig a rummet bör hedern at en del at dessa, på lif och rörelse inom orten verkande anläggningar tillskrifvas en å hemmanet Mo född hr A. Wingård, som, ehuru vid 15 års ålder af en olyckshändelse vid stensprängning alldeles beröf. vad synförmågan. icke dess mindre redan för 25 år sedan, under ledning af det skarpt utpräglade, från yngre åren bibehållna minnet, i sammanhang med en okuflig, hela lifvet igenom for ående ihärdighet. började anlägga så väl Modala tegelbruk som Marieholms jernbruk med 2:ne stångjernssamt räckoch knipphamrar, samt slutligen för 2:ne år sedan uppbyggde en masngn, att drifvas med sjöoch myrmalm, hemtad från ortens riktaliga, för ändamålet inmutade sjöar och kärr men de kostsammaste och smakfullaste anläceningarna åro dock under de sednare 3:ne åren tillvägabragta af hrr Collen och J. Sjöbring på Torö, af hvilka den förstnämnde stället boende, sedan d herrar af hr Wingård för några år sedan inköpt halfva Maric holms jernbrak med dertill lydande hemman samt derefter så väl nybyggt deras hälft af sjelfva jernbruket. som uppfört en s. k. valsfabrik. der spik af alla slag af: förut å stället utvalsadt jern utklippes och sedan afsättes å flera orter inom riket,. hvarjemte anläggning för närvarande pågår att vid en särskild fabrik draga stångjern i tenar till jerntråd. Valsfabriken, som drifves dels med vatten, dels med tillhjelp af en ångmaschin, är ganska dyrbar, uppgående till en kostnad af cirka S0,000 rdr, enär sjelfva fabrikshuset, jernoch magasinsbodarna jemte kollada, stångjernsmedja och en del af de särdeles propra, rymliga och väl anlagda Öfiga mansärdsoch utlusen tillika med bostäder ör arbetare äro grundmurade af sten, hvartill j mycket arbete erfordrats jemväl för rödjande af plats emellan bergsskrefvorna till byggnadstomter. Till alla dessa jemte flera här icke uppräknade verk och inrättningar, med undantag af tegelbruket. som bedr tves vid en särskild mindre ström, lemnar ofvannämnde lilla bäck, som aldrig tröttnar eller utsinar, fullt behöflig och jemn vattenång samt kilar derefter, utan förimbar stolttver sålunda väl förrättade värf, ned och gömmer sig i förenämde Mo sjö, för att der hvila något ut och hemta förstärkta krafter till nya bragder inom det idoga Westbo härad. Icke utan kan man våga påstå, att Maricholms brukaiggninga belägna i en undangömd vrå af: ping n, icke allenast intaga ett framstäende rum bland industriella anläggningar, utan, ock att stället med rätta, för sin pittoreska belägenhets skull, är ett bland de täckaste i vestra Småland, isynnerhet sedan ädlare trädslag och öfriga naturen underlättande anläggningar hunnit taga öfverhand öfver den förr vilda och öde skogsoch bergstrakten, hvilken åskådaren numera vid ett besök på stället väl kan ana men icke återfinna. Emellan ofvannämnde Skärfhults sjö, på hvars motsatta strand det täcka håmmanet med samma namn ligger, och Åsenhöga 14 mil derifrån belägna nybyggda vackra kyrka, till hvilken för 20 år sedan icke fanns någon enda farbar väg, emedan då varande yräskär hvars åsigter ingen vågade rubba, så ville ha det, då deremot nu från samma kyrka 3me allmänna ar utarena sig, finnes ett högt berg, .Lurebergetkålladt, om hvilket för en humoristisk penna kunde vara myeket att fi a, bland annat betr ten allmänt kända så kallade grå frun. hvilk i sagde berg skall hafva sitt mystiska, dock för klarsynta personer uppenbart vordna tillhåll, rufvande å dolda, ,rysligt stora skatter, lmräriaed mycket antagligen kunde uträttas, om den talisman, hvarmed högbemälda frus hemligheter kunna äggas i dagsljuset, blefve funnen, en förmån, som I icke kommit och sannolikt aldrig kommer författaren af dessa rader till del. I Sjelireglerande ur. En guldsmed i Liamington har uppfunnit en ny användning af elektromagnetismen, nemligen att med densamma drifva ur på så sätt, att pendeln sättes i rörelse genom en svag elektrisk ström, som med tillhjelp af 3 hjul angifver regelmessiga sekunder. Medelst detta tem kunna många på olika ställen varande or tas i förbindelse med hvarandra genom en senkel tråd; de skola allesammans öfverensstämma med hvarandra på sekunden och behöfva icke att uppdragas. Uppfinnaren har tagit patent på dessa nya ur. rask flicka. De finska tidningarne berätta följande drag af raskhet och mod hos en; qvinna: Omkring tvenne veckor före Jul hade en Söndagsafton ungdom samlat sig i Suontakanen gård i Reisjärvi för att roa sig. Efter nöjets slut begaf sig hvar och en hem, men tvenne pigor, hvilka icke orkade vandra hem, togo häst från gården, och gårdens dotter skjutsade dem. Natten var kolmörk. Sjön var isbelagd från den sida man vintertid brukade färdas öfver, och denna väg togo flickorna, men då de hunnit ett stycke framåt, förvillades de och körde ned. Pigorna föllo ur slädan i öppna sjön; men den skjutsande qvarblef i slådan. En af pigorna var god sinnnare, samm öfver den 20 fot breda öppningen och uppsteg på isen. Då hon kommit sig något före, såg hon efter de andra. Hennes kamrat låg på ett isstycke, hvilket vinden dref mot land, det kamraten äfven lyckligt uppnådde. Men då hon såg h n, fick hon medlidande med den, störtade sig åter i sjön, samm till hästen, grep den med ena handen i hnUe och med den andra hjelhande sig sjelf tillbaka, släpade hon den så nära land. att densammas fötter nådde botten. Den skiutsande flickan hade under hela tiden suttit kinslelös af förskräckelse i slädan, men kom nu till sig, då hästen stannade. Hon hjelptes i land och genast å begåfvo sig alla tre till en närbelägen gård, hvarifrån karlar gingo och bergade den vid iskant jemte slädan qvarlemnade hästen. Papegojan och stationsinspektoren. På den å jernvägen mellan Köpenhamn och Helsingör varande stationen Hilleröd tilldrog sig för några dazar sedan en rätt ,morsam händelse. Uti elt af serveringsrummen fanns nemligen en papegoja. som af hungrande och törstande ärer lärt rika på allehanda förfriskning såsom -smörmed lax, men strax, 0. s. Ilon kunde likäl ej stålsätta sitt unga hjerta mot smickrets gift, ty den ständiga uppmuntran hon af en tacksam publik rönte alstrade hos henne äregiriga planer att åstadkomma något utomordentligt, något dittills ohördt. Efter flera i all stillhet utörda försök öfverraskade hon alltså en dag en ad publik med att återstränder äro särdeles leende år 62 fram. I fö a till stationen nyss anlä