N. Widlund berättade, att han ifrågavarande morgon väcktes genom oväsende å land en, då han steg upp och gick till fönstret, för att se efter hvad som var å färde. Han såg då en hop folk amladt å vägen, men som man blott tycktes roa sig med dans, brydde han sig icke härom, utan lade sig igen. Ungefär en qvarts timma härefter uppstod dock ett sådant oljud, derunder svordomar hördes, att han åter g till fönstret. Då var det en hel annan dans, ty aglade från alla sidor liksom ett yrväder. om hade långt hår, blef härunder omkullslagen och fick mycket stryk, hvarvid en påk slogs af, och sparkades karlen tillika i hufvudet. Af alla vid tillfället närvarande kunde Widlund ej igenkänna någon annan än blecksl.-gesällen H. Lundgren, men om denne våldförde sig å någon kunde han icke se. Med anledning häraf upplystes, att samme karl troligen varit plåtslagaren Anders Magnusson, som efter egen utsago blifvit riktigt mörbultad. men om det var vid det af Widlund uppzifna tillfället kunde han sjelf ej bestämma. Lundgren anmärkte, att Magnusson varit mycket vild och haft en sten i handen, derunder han yttrat hotelser, men Lundgren hade icke slagit honom. Bagaremästaren C. A. Lamberg hade äfven sett stenregnet-, som härledde sig från båda partierna. En person fick mycket stryk, men denne var honom obekant. Handl. S. A. Johansson bemärkte att arbetskarlen Carl Andersson skuffade en person, äfvensom att Axel Larsson ock Anders Jakobsson deltogo i slagsmålet, men kunde ej uppgifva närmare. i härom. En ,Killrare sågs tappert slå omkring sig, men träffades af en sten i hufvudet, då han föll omkull å vå Vittnet tyckte att samme person var Stenberg, men kunde ej bestämdt säga det. Carl Andersson anförde härvid att han, innan slagsmålet började, å danska vägen träffat Stenberg, som efter gräl mellan dem och kamrater svängt en påk öfver hufvudet på honom, under, yttrande af hotelser, men han hade icke slagit honom. Handelsbiträdet F. Larsson såg stenkastningen och att en butelj kastades i folkhopen, men kunde ej urskilja hvilka som slogos, då alla voro blandade tillsammans, men de flesta af vid förhöret tillstädesvarande och tilltalade Redbergslidboar hade då varit närvarande. Vittnet stod på vägen, aflägsnade sig från bataljfaltet, sedan en frågat hvad han hade der att göra. De stridande voro mycket vilda och tycktes ej vilja gifva pardon å någondera sidan. Arbetskarlen Niklas Andersson var i sällskap med tvenne bekanta, då ,Killrarnes anlände till Redbergslid, hvarvid bjöds på punsch. Sedermera uppstod gräl och slagsmål mellan smedarbetaren Börje Leonardsson och en ,,Killrare, då Stenberg rusade fram och med en påk tilldelade Leonardsson ett slag. Derefter började stenkastningen från båda partierna. En gosse (troligen Ahnström) blef härvid liggande på vägen och tvenne andra Killrare sågos äfven bita i gräset, men om Leonardsson slog Ahnström kunde vittnet icke bestämma. Stenberg medgaf att han med en till Leonardsson, men att detta skett en kamrat, som illa misshandlades. Ärbetskarlen Z. Svensson såg folksamlingen å ägen och att slagsmål egde rum, dervid tvenne karlar stupade. Båda partierna kastade sten mot hvarandra. Leonardsson kom springande, följd af tvenne karlar, hvilka sammandrabbade med honom, då den ene blef liggande på valplatsen. Arbetskarlen Anders Olsson: när han kom till stället var slagsmålet i .full rusch. Anders Jakobsson hade en stör i handen, hvilken liknade dem, som funnos å den närbelägna kyrkogården, men han såg honom icke slå någon. Anders Jakobsson påstod att Stenberg tilldelat honom ej mindre än 4 slag, men att Stenberg, ad af en sten, derefter nedfallit på vägen. Arbetskarlen Hans Andersson hade liksom flera andra sett stenkastningen och slagsmålet, dervid några blefvo liggande på landsvägen. Anton Jonsson sågs slå en okänd karl, så att denne föll omkull och när han ville stiga upp, sparkade han honom. En gosse fick mycket stryk och kastades i ett dike, hvarvid blodet flöt af honom. Några amrater togo vård om gossen. Snickarearbetaren Berndt Andersson mötte i ällskap med Leonardsson flera .,.Killrare, hvilka kommo tågande under sång n danska vägen, medhafvande ,.en dunke med bränvin. Första anfallet skedde af dem, hvarvid anföraren, i hvilken vittnet igenkände Stenberg, slogs med en påk, som frade Andersson å handen, hvarför han begaf g derifrån. Hustru Katarina Andersson hade sett slagsmålet och stenkastningen, men då alla voro i en hop kunde hon ej se hvilka som utdelade stryk. Fabriksflickorna Sofia Andersson och Eva Andersson hade ej några vidare upplysningar att meddela än att den förra sett Leonardsson, efter gräl med ,Kilirarne, få stryk, och Eva Andersson att platslagaren Carl Hägg slagit omkull honom. Det sednare vittnet uppgaf tillika att Killrameensamt kastat sten, men ej deras motståndare, fastän andra vittnen intygat att båda partierna deltagit i stenkastningen. Fabriksflickan Wilhelmina Aberg berättade, att hon var närvarande när arbetskarlarne Carl Anson och Alfred Eriksson sammanträffat med Rillrare:, som yttrat att han nyss förut råkat Andersson å danska vägen. Härtill svarade denne att han ganska väl kände igen honom och att han då blifvit öf ilen af honom, hvarpå Andersson sparkat till -Killraren-,så att denne fallit omkull. Detta var början till striden, ty då rusade alla ..Killrarne mot de i Anderssons sällskap varande personer, hvarefter stenkastningen och slagsmålet med påkar egde rum. Då inga vidare upplysningar eller vittnen voro att tillgå afslutades ransakningen, och kommerutslag att meddelas den 29 dennes. Poliskammaren beslöt att polisposteringen skall förstärkas vid Redbergslid och husarpatrull reqvireras att vara der tillstädes Midsommarsafton på qvällen, för ordningens upprätthållande å landsvägen. käpp slagit att rädda — I går voro fem hamnbusar, Jakob Reinh. Jonsson Frisk, Joh. Aug: Wicklander, Andreas Caspersson, Carl Gustaf Nilsson och Stefanus Gustafsson Vors, inställda hos poliskammaren för några af dem begångna stölder. Alla voro i sin kraftigaste ålder, men nedsjunkna i uselhet genom en liderlig lefnad. För sådane subjekter är kronoarbetskåren ett räddningshem och mången inser det också slutligen sjelf, ty man hör dem begära som nnest att få komma dit. ämnde hamnbusar hade icke haft någon annan bostad än att de tillbringat nätterna i ett af art. regementets stallar. Sådant logis kostade för natten 3 a 4 sk., som måste erla kontant, ty kredit lemnades aldrig af de artillerister, som voro värdar. Mellan kl. 4—5 på morgnarne måste busarne bort, ty kl. 5 väntades befälet. Frisk var tilltalad för stöld af 7 å 8 tl. smör som han erkänt sig ha tillgripit i Thorsdags mellan kl. 5 på n men i en källare under huset AE id Kungsgatan. Smöret egdes af månglerskan Christina Dahlberg, som uppgaf, att smörbyttan stått nära fönstret, genom hvilket tjufven troligen instuckit armen mellan jerngallerna och dragit byttan till sig samt tagit smöret ur densamn r ; tillstod att han på det viset åtkommit smöret, som han derefter inlagt i tidningspapper, för att gifva det ett mera aptitligt utseende, men han hade dock sålt hela smörbiten för 1 rdr 50 öre. Det andra tillgreppet bestod i kras med fin likör och buteljer med saft, som tillhörde handl. C. V. Helander och förvarades i en källare till huset N. 25 vid Kyrkgatan. Härom berättade Frisk och Nilsson, att när de i Söndags morse vid fyratiden passerat förbi nämnde hus, hade Nilsson bemärkt buteljer stående invid fönstret, hvarpå han gjort Frisk uppmärksam, då de langat upp ur källaren på lika sätt som smöret 2 buteljer, som befunnits Smnehålla hallonsaft hvilken dracks frampå dagen