Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1866, sida 2

ehuru Gana inom sig knotade öfver detta uppehåll; och isymerhet öfver sitt sammanträffande ned IEtang, hvars öfvermod han aldrig kunnat fördraga, höll han likväl god min i elakt spel. — Nå IEtang, yttrade en annan af de unga männen, — få vi inte snart dansa på cr förlofningsfest? — Det brådskar ej, svarade den tilltalade och slog askan af sin cigarr, — ty jag anser att kärleken förlorar en del af sin poesi vid förlosningen, — och blir fullkomlig prosa vid giftermålet. -Ni skulle kanske helst se att förlofningar och giftermål ej tunnos till? — På min ära, — ja. — Våra förfäder och de flesta af dessa herrliga öars manliga innevånare hysa samma åsigt. — Inte jag åtminstone, inföll nu Gana, — ty dessa turkiska åsigter, som tyvärr hafva så många anhängare 1 Vestindien, undergräfva våra sociala förhållanden. — Bäste lEtang, tillade han, — jag trodde att ni svärmade för en familj och ej för ett harem. — Familj eller harem, så tål jag aldrig att någon hkorsar min väg på detta område! — inföll IEtang retad. i Ett allmänt skratt af de unga männen besvarade denna braskande tirad. — Sannerligen, utbrast en ung, svensk tjensteman, — uppträder inte vår vän PEtang som Cherubim med det flammande svärdet, hvilken bevakar ingången till Edens port. — Ni har rätt, svarade JEtang ironiskt, — svärdet passar bäst för mig, då åter en liljestänsel och en trumpet vore lämpligast för en sådan blond, liten kyrkengel som ni. mn