Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1866, sida 3

Anhförande af riksdagsfullmägtigen Nils Andersson från Wermland till bondeståndets protokoll den 16 Maj 1866, i anledning af utgången rörande Nordvestra stambanans sträckning genom samma län. Vid det tillfälle, då resultatet af det förstärkta statsutskottets voteringar om den Nordvestra stambanan tillkännagifves för bondeståudet, torde det icke vara olämpligt att med några hastiga drag teckna den behandling, som denna fråga fått, för att dermed visa huru delade åsigterna varit och huruledes den slutliga utgången på densamma berott så godt som helt och I hållet afslumpen. Denna teckning skall äfven ådagalägga, att det varit önskvärdt att bondeståndets åsigt blifvit rikets ständers, i synnerhet önskvärdt för Wermland, hvars intressen hade förtjent mera afseende än de nu vunnit. Rikets ständer beslutade enhälligt vid förra riksdagen att förnyade undersökningar skulle hållas om vägsträckningen emellan Kristinehamn och Arvika. Tili följe deraf lät Kongl. Maj:t under åren 1864 och 1865 byganadssty relsen för statens jernV a undersökningar, dels öfver Norumisby och dels öfver Carlstad, men någon utredning af frågans ekonomiska och statist iska del blef ej anbefald. före Landstir inom Wermland måste gripa sig an med att så godt sig göra lät verkställa en sådan. Detta skedde genom en af Landstinget nedsatt komite, hvars betänkande inlemnades till 1865 års Landsting, hvilket förklarade dess underd ara, att Norumslinien vore den WW amand fördelaktigaste. I detta omdöme förenade sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och äfven jerny åsbyggnads elsen, vidt man af dess underdåniga utlåtande kan dömma, synes instämma uti samma åsigter. Icke destomindre aflät Kongl. Maj:t nådig proposition, att stambanan borde dragas öfver Carlstad. Statsutskottets riksgäldsafdelning, hos hvilken denna nådiga proposition förut behandlades, yttrade sig för Norumslinien med 7 röster emot 4, som tillföllo Carlstad, hvaremot statsutskottet tillstyrkte Carlstadslinien med 23 röster emot 12, som tillföllo Norumslinien. Då frågan förekom till behandling hos riksstånden, egde hos bondeståndet tvenne voteringar rum den första, i hvilken meningen om uppskof till nästa riksdag segrade med 50 röster emot 44, som voro för Norumslinien, och den andra eller sjelfva hufvudvoteringen, der åsigten om uppskof segrade med 70 röster emot 26, som voro för Carlstad. I borgareståndet segrade Norumslinien med 33 röster emot 30, som voro för Carlstad, i presteståndet vann Carlstad 34 röster emot 15 för Norum, och slutligen hos ridderskapet och adeln hade d 133 röster emot 127 för Norum. Sammanräknar man nu dessa röstetal inom hela representationen, så skall man finna att för den Kongl. propositionen voro ister och emot densamma 245. Det är följaktligen en sannolikhet, som gränsar till visshet, att den Kongl. propositionen ej liset bifallen. derest majoriten kunnat förena sig om antingen Rorumssjinien eller uppskor till nästa Ått: detta oaktadt slutligen, uti det förstärkta t Carlstadsi ade med sS3 rö ör Norum torde i i väsendtlig mohn kunna Gllskeitv as den omtändigheten, att bondeståndets mening ej kom under omröstniang. samt att vid valen till ledamöter af utskottet i de andra stånden, de listor, som voro uteslutande Carlstadsbanan. vunno en ganska knapp öfvervigt. Äfven utanföre representationen synes åsigterna i vida rvägande grad varit för Norumslinien. Under ns behandling hos ständerna framlade Carlstadsliniens anhängare petitionslistor för denamma, undertecknade af omkr 2,100 personer. Sedermera hafva till mig och några andra ständsI kamrater blifvit aflemnade, af dem som anse Norumslinien vara fördelaktigare, dels kommunalstämmo-protokoll och dels enskilta petitionslistor, hvilka utvisa att omkring 106,000 personer af i Wermlands och Westerdalarnes innevånare önska Norumslinien. Sedan jag nu i ta korthet redogjort för frå gans behandling innan den genom votering i för stärkt utskott vann den lösning den der fick, återstår mig att bekle den utliga utgå deraf. Min öfve hafva haft betydligt och att just af denna skall a oro inom djupt ingriper i dess närinssi I kan säga, att aldrig förr en för j hos statsmagterna förekommit till afg Stockholm d 16 Maj 1866.