att sig i rörelse srån bugten vid Tarent i riktning åt Bari och Brindisi, der — som förut är nämndt — en mä ängd tra ansportskepp skulle inträfka den 15 dennes för mottagande af landstigningstrupper. Expeditionens mål synes fortfarande vara: en hemlighet. Från Italien hafva inga närmare underrättelser ingått om krigsoperationerna, hvilka likväl förmodades skulle börjas den 18 dennes. Af ett meddeladt telegram från Florens framgår emellertid, att konungen och Lamarmora begifvit sig till armöen. Den 15 dennes inträffade den ungerske agitatorn Kossutk i Florens och hade ett långt samtal med konungen och Lamarmora. I Tyrolen är landtstormen organiserad och säges uppgå till 50,000 man. Man tror fortfarar ide, att de garibaldiska trupperna sköla försöka ett anfall på tyska Tyrolen öfver Woomser-Joch, för att förena sig med den i Etschdalen stående italienska styrkan och afskära den österrikiska krigshärens förbindelser i nordost. Från Botzen hafva betydliga truppsändningar afgätt i riktningen åt Stilfser-Joch, ett af de vigtigaste bergpassen, som från Lombardiet leder mot norden. Under det man i Florens beredt sig på ett besök af Garibaldi, landsteg han midt i natten i Genua och reste morgonen derpå med första bantåget till Como. Han ville på detta sätt undvika alla manifestationer och hyllningar, af hvilka han — såsom bekant — icke är någon vin. Hela befolkningen i Como och trakten deromkring syntes hafva infunnit sig förhjeltens mottagande. Vid sin ankomst dit hade han Fuabrizi, Cairoli, CUCChi och åtskilliga andra af sina förra krigskamrater med sig. Då tåget stannade mottogs Garibaldi med garibaldihymnen och en haj var bildad af de frivilliga och nationalgardena. Ett verkligt regn af blommor och kransar nedkastades från alla fönster och balkonger öfver Garibaldis hufvud. Husen voro prydda med fanor och improviserade inskrifter, af hvilka den kanske mest betecknande var: -Med dig till San Marco. Utan att gifva sig ro, afreste Garibaldi genast på morgonen för att inpektera depoterna i Gollavoti och Varese. Det var en lång tur och man kunde icke veta huruvida generalen skulle ätervända samma dag till det hus, som giästfritt emottagit honom. Klockan 10 på aftonen for emellertid en vagn in genom den gamla stadsporten, i hvilken Garibaldi befann sig. Genast framstörtade en mängd frivilliga; männerna skyndade ut på gatan och fruntimren till fönstren; man bemäktigade sig vagnen och kastade sig nästan under hjulen, och så fördes Garibaldi under dånande lefverop till sin bostad. Men äfven sedan han inkommit dit ville masSorna icke lemna sin hjelte. De omkringliggande husen voro illuminerade och Gar ribaldi måste visa sig på balkongen. Med sin vanliga enkelhet yttrade han derifrån till folket: Det är icke nu tid till tal, utan till handling, och vi skola handla! Icke sannt! Sedan höjde han den bekanta runda hatten och borttog all den skärpa, som man möjligen kunnat finna i hans förra uttryck, med ett vänligt: bona notte. om Cialdini berättas, att han nyligen, tillsammans med sin stabschef, civilklädd undersökt Po-linien. En skeppare, som just då öfverfört några venetianer, frågade, om äfven de kommit från den österriiska sidan för att gå till Garibaldi. a, visst, svarade Cialdini för att icke blifva besvärad af flera frågor. I ären tappert folk — fortfor skepparen — det är säkert; men det synes mig, som voren J nog gamla för att inträda i Garibaldis arme