sig, samt hans tunna, tätt slutna läppar gåfvo hans ansigte ett uttryck af oböjlighet och stränghet. — Han älskade sin enda dotter högt, förlät aldrig en oförrätt och var nog mycket svag för penningar, se der i korthet hans utmärkande egenskaper. Man ansåg honom vara rik, och det påstods allmänt att han förr bedrifvit storartade smuggleriaffärer. Detta hindrade dock ej att herr Gjörwell åtnjöt stort anseende såsom en af Barthelemys solidaste och klokaste köpmän. Kontorsrummet, i hvilket vi nu inträda, låg i ena ändan af husets bottenvåning, och derifrån förde en dörr in till en liten salong, i hvilken köpmannen kunde emottaga dem, som önskade tala enskildt med honom. Till denna salong, från hvilken man genom glasdörrar kunde komma ut i trädgården, förde äfven en dörr från förstugan. Äterstoden af bottenvåningen upptogs af magasiner, ett par gästrum och köket. Från det inre af förstugan förde en trappa upp till öfre våningen, som innehöll de egentliga boningsrummen. — Se der i korthet husets inredning. På kontoret funnos i detta ögonblick inga andra personer än köpmannen sjelf, som vid sitt skrifbord var ifrigt sysselsatt med att granska en mängd dokumenter och räkningar, samt en ung man, hans kontorsbiträde, hvilken äfven satt vid sin pulpet med några ofantliga kontorsböcker framför sig, ur hvilka han synbarligen gjorde ett utdrag. Endast pennornas raspande mot papperet afbröt tystnaden i rummet, genom hvars öppnade persienner en angenäm svalka inträngde, på samma gång Isom det bländande solljuset mildrades. Slutligen upplyftade köpmannen sitt hufvud, J vände sig till sitt biträde och sade på engelska: — Sedan ni slutat er summering, mr Reuberg, tar ni det här brefvet och aflemnar det hos guvernörens, då ni beger er ned till Carenagen för att biträda Craig. — Jag kommer sjelf efter on