UTRIKES. ÖSTERRIKE. Kejsar Frans Josefs krigsmanifest, som utfärdades i Söndags, är hufvudsakligen af följande lydelse: Midt under min fredliga verksamhet, som utgick på att grundlägga en rikets enhet och styrka befästande författning, har min regentpligt nödgat mig kalla hela hären under vapen. Vid rikets gränser, i söder och norr, stå två allierade fienders härar i afsigt att undergräfva Österrikes ställning som europeisk stormagt. Österrike har icke gifvit någon anledning till krig. Jag har alltid ansett för en af de första och heligaste regentpligter att bevara fredens välsignelser och alltid handlat derefter. Den ena af de fiendtliga magterna har emellertid icke hehöft någon förevändning för sitt angrepp; den har eftersträfvat att tillrycka sig en del af mitt rike och begagnar nu hvad den anser vara ett gynnsamt ögonblick för sin afsigts utförande. Den andra magten var nyligen Österrikes bundsförvandt, och Österrike har ingen skuld i den långa kedja af bedröfliga förvecklingar, som aldrig skulle hafva uppstätt, om afsigterna med fälttåget mot Danmark varit lika oegennyttiga å Preussens sida som å Österrikes. Dessa förvecklingar framkallades i och för Preussens sjelfviska ändamål, och det var omöjligt för min regering att lösa dem på fredligt sätt. — Manifestet redogör derefter för underhandlingarne med Preussen och för orsaken, hvarför Österrike icke, utan att uppställa vilkor, kunde ingå på en konferens; omtalar vidare Preussens våldsåtgärder i Holstein, dess utträde ur tyska förbundet och dess truppers infall i grannstaterna, samt slutar med att uttala sin förtröstan till Österrikes folk, bundsförvandternas trohet och Guds bistånd i det förestående kriget. SPANIEN. Oaktadt spanska regeringen skrytsamt förkunnat, att dess flotta vunnit en stor seger vid anfallet på Callao, och oaktadt de spanska cortes beslutat att hvarje år högtidlighålla denna s. k. seger, synes Spanien likväl, ihägkommande hvad Pyrrhus sade, icke vilja utsätta sig för att vinna ännu en sådan seger. Den spanske marinministern har nemligen den 15 dennes i senaten förklarat, att expeditionen i Stilla oceanen är slutad. Och då det nu icke lyckats Spanien att tvinga Chili och Peru till att sluta fred på de erbjudna vilkoren, kan afslutandet af expeditionen gerna betraktas som ett återtåg. Det torde emellertid kunna vara en möjlighet, att det mera är de politiska förhållandena, än Callaos befästningar, som hafva nödsakat Spanien att upphöra med detta krig. Det har måhända behof af sina pansarskepp till ett försvar af Cuba, och dertill kommer, att dess uppträdande väckt stort misshag icke endast hos England, utan äfven hos Frankrike. Den franske statsministern har nemligen i dessa dagar i lagstiftande församlingen förklarat, att Frankrike bestämdt skall finna sig föranlåtet att begära ersättning af Spanien för den skada, som franska undersåter lidit