en stund. AÅpropos, vet ni hur det är med den räddade sjömannen? — Jag hörde af Dido att han är vid full sans och befinner sig temmeligen väl, svarade den unge mannen aktningsfullt. — Godt. Jag behöfver ej säga er att denna förlust inte är så stor som man tror, ty ni vet att endast halfva lasten var min; resten tillhörde köpmän i Havannah. Ni kan derom upplysa de nyfikna, som troligtvis fråga er om saken. — Skall ske, sir, svarade den unge mannen, som visste att hans principal ej tyckte om långa tal. Allt blef åter tyst i rummet, och herr Gjörwell hade just slutat sitt bref samt ihoplade det, då dörren till kontoret öppnades, och den unge Giulio Gana inträdde i rummet. Gjörwell betraktade den unge mannen med en viss öfverraskning, och på hans anhållan om ett enskildt samtal bad han honom sitta ned några ögonblick, medan han förseglade sitt bref. — Sedan han derefter lemnat brefvet till sin bokhållare, hvilken genast aflägsnade sig. uppsteg han och yttrade med iskall höflighet till Gana: — Nu, sir, står jag till er disposition. Hvad är det som törskaffar mig den oväntade äran af ert besök? Den unge kreolen uthärdade stadigt den barske köpmannens skarpa blick och svarade, ehuru med en viss tvekan; j — Mr Gjörwell, jag har kommit hit för att bedja er om en tjenst. — Jag förmodar att det är fråga om någon affär? återtog köpmannen, i det han satte sig och tecknade åt Gana att äfven taga plats. — Ja sir, fortfor den unge mannen, — cn vigtig affär, ty den rör min familjs heder. — Er familjs heder? upprepade köpmannen med en viss förvåning, — Sir, jag måste vara öppen, ty jag kan ej hyckla, fortfor Gana lifligt. — Jag känner den vän