tsttidne få rar smeden Anders Nilsson Lundlwist och Kjersti Andersdotter från Wasagården. :0) Per Jönsson från Kungshult, efter hans aflidna noder Boel Jeppsdotter i Kungshult. 4:0) Johantes Jacobsson Hultin och Johanna Andersson Ljung iter deras aflidne faderoch moderbroder skrädd. Hans Hultin vid Rosendahl. Bref, (Från Hand.-Tidn:ns utgifvare.) Stockholm d. 18 Juni 1866. Efter ett häftigt regn på natten och tiligt på morgonen, solade sig Stockholm och dess herrliga omgifningar i går, Sönlag. uti ljufligt sommarljus. Under klingande spel drogo, klockan 9 på morgonen, fyra bataljoner af Stockholms skarpkyttekår ut till Ladugårdsgärdet, hvarest, mellan de oförtrutna öfningarne, hölls en kort fältgudstjenst. Kåren hemmarscherale kl. 1,2 på middagen och åtskiljdes på Carl XIII:s torg. Naturligtvis saknades j åskådare vid den vackra truppens manövrer. Stockhohns Marsfält — det vore väl ett bättre namn än , Ladugårdsgärdet — är öfrigt vacker. nog att kunna utlocka promenerande, utan serskild anledning. Den ganska vidsträckta slätten ligger omzifven af grönskande löfskog, bland hvilken karne intaga hedersrummet. Ett smalt vattendrag skiljer ,.gärdet från Djurgården. Längst bort ligga grupper af hvita tält, det är lifgrenadierernas och beväringens äger. Mellan träden framskymta anspråkslösa stånd med förfriskningar, och under träden hvila här och der familjegrupper omkring en matsäckskorg. Der synes en större samling af menniskor — man måste väl veta hvad de beskåda. Det är en stor björn, med nosgrimma, som dansar inne i ringen, ehuru de sistkommande, som ej kunde lyfta sig på de andras axlar, ej fingo stor del med af förlustelsen. Det var dock ett litet folknöje, och vi hafva tyvärr ej mycket af det slaget, ehuru Stockholms allmänhet har) den afundsvärda tillflykten att kunna göra utfärder, för ganska ringa kostnad, till lands och vatten, till de rundtomkring liggande natursköna trakterna, hvarest sällan saknas s. k. utvärdshus till de resandes undfägnande. Expositionen var i går ganska litet besökt, hvilket ock varit fallet i dag, och orsaken dertill anses ligga i den ännu höga inträdeskostnaden af 2 rdr rmt. IIärtill torde ock komma åtskilliga stötestenar, som väckt någon förtret, ehuru de blott vittna om oerfarenhet å expositions-komittens sida. Man är nemligen förtretad deröfver, att rikets ständer ej blifvit inbjudna att öfvervara expositionens öppnande, likasom ej heller stadsfullmäktige, icke ens genom delegationer, oaktadt båda dessa myndigheter beviljat beydliga anslag till det stora företaget. Förseelsen afhjelptes ej dermed att hertigen af Östergötland enskilt köpt biljetter åt några stadsfullmäktige. Förklaringen igger deri, att man är högst angelägen att skaffa så stora inkomster som möjligt, för att undvika underbalans, men utan vifvel har man här misstagit sig om den rätta hushållsaktigheten. I nationalmusei tafvelgallerier äro, såsom förr är nämndt, de för konstexpositionen hitsända taflorna anordnade. Man får derigenom tillfälle att besöka denna mycket omtalade byggnad, som verkligen är storartad. De svenska konstverken äro naturligtvis talrikast, men utmärka sig äfven i qvalitativt hänseende. Man har här I stora taflor af Höckert, 13 af Amelie Lindegren, 3:ne af DUncker (alla tillhörande grosshandlaren B. E. Dahlgren i Göteborg), 5 af Egron Lundgren, 6 af Boklund, 3 af Nordenberg, 6 af Edv. Bergh, 12 af Palm, 12 aqvareller af Scholander, utom en samling af 32 pennritningar, Fjolners saga, hvilka äro mästerverk till håde komposition och utförande. Vidare förekomma, med större eller mindre antal målningar, Staaff, Stäck, Wallander, Malmström, Jernberg, Södermark, Wahlberg, Brandelius, fröken Ribbing, Alb. Berg, H. Ankarcrona (den plötsligt uppståndne meteoren) m. fl. yngre och äldre målare, som utgöra en heder och prydnad för vårt land. H. M:t Konungen har bidragit med 2:ne stora, kraftigt utförda landskap, och skulpturen är representerad genom tvenne modeller af Qvarnström: Engelbrecht och Martyren. Den norska målarekonsten är ypperligt representerad genom flera taflor af Tidemand och Gude, till hvilka sluta sig rätt många yngre målare af stor förtjenst. Danmark har några rätt vackra målningar, ehuru ingen framstående, (Sörensens vatten är syperbt), men har också skickat fiera, som vittna att man ej ansett sig berättigad göra urval. — Från Finland hafva anländt Ekmans omtalade kompositioner: kung Fjalars död och Wäinemöinen, hvilken sednare är en rätt besynnerlig sammansättning, m. fl., 3:ne landskap af den för tidigt aflidne Holmberg, en Silenus i gips af Runeberg, m. fl. Tillsammans framställer expositionen det aktningsvärda antalet af 355 svenska konstverk från 99 konstnärer, 169 norska från 53, 109 danska från 54 och 46 finska konstverk från 18 konstnärer. Såsom man känner hafva militäröfningar blifvit införda vid Stockholms högre folkskolor för gossar. Det var en fägnande syn att få i dag på eftermiddagen se ett litet kompani sådana gossar exercera på Adolf Fredriks skolgård. De voro alla sira klädda oröna hInsor hvita hywvar anh