Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1866, sida 2

att genom rännor från det sluttande taket upptaga hvarje droppe regnvatten, ty S:t Barthelemy saknar inom sig all annan tillgång på färskt vatten Husets öfriga tre sidor omgåfvos af en med stor kostnad anlagd, terrassformig plantage eller trädgård, hvilken utgjorde en af Gustavias märkvärdigheter, ty vid denna tid fanns ej, besynnerligt nog, i hela staden ens en köksträdgård, och innevånarne nödgades hemta grönsaker från den ärliggande öarne. Numera är detta likväl ej fallet. — Framför boningshuset låg en grönskande gräsplan, och den ganska rymliga trädgården omslöts af en tät, ogenomtränglig aloöhäck. Den unge mannen betraktade huset uppmärksamt några ögonblick, hvarunder han höll sig i skuggan från alochäcken, derefter smög han sig utefter densamma, medan han lyssnade till hvarje ljud. Slutligen stannade han i en vinkel, som bildades af trädgårdshäcken; samt härmade tre gånger med korta mellanrum en syrsas gälla skri. Nästan omedelbart derefter hviskade en röst innanför: — Vara massa Gana? — Ja, gamla Dido, svarade den unge mannen ifrigt, — öppna, öppna för Guds skull! — Herre Jess, det unga blod! Kommer, kommer, unge massa; — minns nog; — hvad rösten innanför vidare muttrade kunde ej förnimmas, ty det prasslade bland de grofva aloöstånden, och likasom genom ett trolleri öppnade sig en trång passage genom häcken midt framför den unge mannen. Utan tvekan skyndade han genom öppningen och emottogs på inre sidan af en gammal negress, hvars få igt fula, och skrynkliga ansigte omgafs af en i alla regnbågens färger prålande sidenduk. Innan den unge mannen hann yttra något förde negressen honom till en närstående halmsoffa, lade ett tinger på sin mun till tecken af försigtighet och hviskade: — Massa Gana, vara mycket tyst. Gamla