Rättegangsoch PolissakerPoliskammaren. I Söndags vid tretiden på morgonen egde ett blodigt slagsmål rum å allmänna vägen vid Redbergslid, der tvenne sällskap af arbetare, utgörande omkring 30 personer, som gått ut för att roa sig på morgonqvisten, händelsevis sammanträffade och råkade i strid med hvarandra. Denna utfördes med störar, påkar och stenar, hvilka sednare föllo som , hagel öfver de kämpande skarorna, hvarvid några af deltagarne blefvo liggande sanslösa å landsvägen, derifrån de upptogos af sina kamrater. En af de slagne vid namn Ahnström är ännu sängliggande af den stryk han fick, men ingen blef farligt sårad, så vidt hittills är kändt. Striden slutade med att den ena truppen, som utgjordes af s. k.. Killrare, eller arbetare vid hrr Keiller C:os mekaniska verkstad, retirerade åt staden, der de äro bosatte. Vid polisförhör i går om denna vilda bardalek voro af båda partierna 24 personer tillstädes efter kallelse. De uppställdes i 2:ne afdelningar å ömse sidor om dombordet midt emot hvarandra, utgörande den ena afdelningen 11 och den andra eller ,Killrarne 13 man. Alla nekade till att ha fört oljud, eller att ha slagit någon, men flera sade sig ha fått stryk, deraf blåmärken och andra sonvenirer voro synliga, dock kunde ingen uppgifva hvem som tilldelat dem sådane, ty de hade icke känt hvarandra och dessutom voro båda hoparne under striden så sammanblandade att ingen kunnat urskilja hvilka utfört våldet. Derefter hördes den ena afdelningen, som utgjordes af smedlärlingen Johan Andersson, smedarbetaren Börje Leonardsson, arbetskarlen Carl Andersson, bleckslagaregesällen H. Lundgren, arbetskarlen Alfred Eriksson, smedarbetaren Bernhard Lindberg, stensättaren Axel Larsson, stensprängaren Jakob Jakobsson, d:o Anders Jakobsson; skoarbetaren Anton Jonsson och kontorsbetjenten Axel Sahlsten. Polisofverkonstapeln Setterberg upplyste, att efter hvad han inhemtat skulle anledningen till slagsmålet ha varit, att då Johan Andersson jemte 2:ne kamrater vid nämnde tid suttit på en bänk å ett ställe utmed s. k. Danska vägen, hade de kommit i gräl med och blifvit öfverfallna af några ,,Killrare, som kommit dit, hvarefter Andersson och kamraterna, hvilka lära varit Leonardsson och Carl Andersson, sprungit till Redbergslid, der de träffat ett sällskap af bekanta, som haft en spelman med sig, för hvilka de troligen omtalat hvad som passerat. När .Killrarne hunnit fr: till begrafningsplatsen vid Liden, hade båda sällskapen sammanträffat, hvarvid Johan Ande tillställt krakel och sparkat omkull en af, rarneCarl Andersson och Leonardsson hade äf ven deltagit häri. Då striden bröt ut, uppmanade Johan Andersson spelmannen att spela upp, ty musik behöfdes under det man slogs. Ahnström blef slagen af Leonardsson och Andersson: Johan Andersson förnekade att ha våldfört sig å någon, men sjelf bli omkullslagen. Lconardsson blef öfversallen och sick stryk, men slog icke någon. Carl Andersson slogs omkull på vägen af trenne karlar, men hvilka dessa voro visste han icke, deremot hade han sjelf icke begått något våld. Lundgren påstod sig icke ha deltagit i slagsmålet, men sett ,.Killrarne i strid mod hans kamrater. Setterberg anmärkte att Lundgren just varit en af dem, som värst misshandlat en af motparterna. Alfred Eriksson var lika oskyldig. Han träsfades af en sten å den ena armen: Bernh. Lindberg fick ett slag å ögat och en sten i sidan, så att hs stan dånade, men hade icke förgått sig mot någon, Akel Larsson och en kamrat blefvo öfverfallna af trenne ,Killrare, som rappade på dem mec tköppar: De. utom trakterades han med knytnäf serom han blef helt blodig. Under tuade han sin mössa, men sjelf had lat någon stryk. 0 Anders Jakobsson, Anton Jonssor hade äfvenledes icke våldfört sig i de blifvit öfverfallna och dels miss erna från Keillerska verkste