sätt att tolka Skriften bildar grundvalen för nya kyrkosamfund. Det är synnerligast en 1eligionslärare, hvars lära och föredöme på senare tider vunnit ovanligt bifall, och hvars anhängare äro i stadig tillväxt. Hans lärosatser, som fallit nära nära nog i glömska, betraktats med vanvördnad eller ansetts såsom produkter af en sjuk inbillningskraft, omfattas nu med stigande intresse och välvilja. Man äflas om att låta förstå, att man läst och känner till hvad denne ovanlige man skrifvit och tänkt i andliga ting. Hans samtliga verk, numera tillgängliga på engelska språket, tryckas i stora upplagor, finna snabb åtgång, läsas flitigt och begrundas. Mången, som endast par curiosit slagit sig på att studera denne teolog och tänkare, blir under fortgången häraf och ju mer de deri uttryckta ider blifvit kända en varm anhängare af bans läror. Det är en heder för det lilla Sverge att hafva frambragt en sådan son, hvars blotta namn väcker utländningens vördnad och beundran; på samma gång icke på någon annan torde med mera skäl kunna lämpas det bekanta ordstäfvet: ingen är profet i sitt eget land. Mannen ifråga heter — Emanuel Swedenborg. För närvarande finnas 6 kyrkor i London, som under namn af the New Church signified by the New-Jerusalem in the Revelation, bekänna honom, oberäknadt den stora mängd på landsbygden och i Englands småstäder, i Irland, Australien och Amerika, som sluter sig till dem. Den vidlyftiga litteratur, som uppstått i detta ämne, de årliga generalconferenserna, de periodiska skrifter, som oafbrutet utgifvas — hvaraf vi i främsta rummet må nämna the Intellectual Repository, utkommande en gång i månaden — bära bäst vittne om att Swedenborgs lära och ider vinna mer och mer utbredning. Slutligen, och för att visa hvad engelsmännen tänka om S. på samma gång vi dermed afsluta brefvet, vilja vi ur företalet till ett icke längesedan utkommet verk med titel: ,,Em. Swedenborg as a man of ; science; a mathematician, and philosopher of nature; as a civilian, seer and theologian and as a philosopher of spirit, återgifva några satser. Författaren härtill börjar sitt omfattande arbete på följande sätt: Ett försök är härmed gjoråt att gifva en fullständigare redogörelse, in; någon tillförne, för lifvet och skrifterna af den utomordentligaste man, som någonsin lefvat. Han var ovedersägligen en man, som gjort menniskoslägtet minst sagdt lika mycket godt — ehuru icke ännu rätt uppfattad i anseende till den höga sfer, hvari han arbetade — som någon af häfdens ryktbaraste filantroper. Vi äro öfvertygada att, då vi tala så, mången icke skall sätta fullt tillit till våra ord. Låtom fördenskull tid och sanning tala för sig sjelfva. Der är mer att lära, mindre spetsfundigheter att finna, af hans omfattande och outtömbara visdom, än den ytlige betraktaren, ja, än denna verlds vetenskapsmän och filosofer vilja tillstå. Det är derför en upplyftande syn att i våra dagar finna en tilltagande och uppenbar sträfvan ibland folken att få veta mera om den store filosofen och siaren af förra århun-! dradet, än som står att finna i Encyclopedier, Biografiska och Theologiska ordböcker, hvilka oftast bära falskt vittne om honom och hans läror. Han är ännu af mången betraktad såsom en vansinnig visionär, eller somnambulistisk drömmare såsom en mycket lärd och god, men uti sin theologi förryckt menniska. Många, och deras antal är nu i stark tillväxt, begynna på att anse honom såsom en man af sann andlig upplysning, med vidgade ider om Gud, naturen och den öfversinnliga verlden, men dock långt ifrån att vara korrekt i många af sina principer och läromeningar. Åter en annan klass, ehuru än blott liten, bar en rätt uppfattning af hans ädla snille och mission. Det är törhända örverflödigt att tillägga i detta företal, att han otvifvelaktigt är det öfverlägsnaste menskliga ljus, som ännu någonsin glänst uppå vår mörka jord. Äfven i vetenskap och filosofi ne pade han på ett ädelt sätt ett århundrade före sin tid, och hans arbeten lägga i dagen, naturligtvis icke utan mindre mis tag, ett ovedersägligt och afgörande fö arbete till många af våra nyaste upptäckter. Han var den mest underbart begåfvade utaf jordens söner, både från naturens och andans sida. Han förenade dem: båda i sin Guda-vigda hand, och det kan! ej blifva någon fråga om — vore der icke hans teologiska åsigter, hvarför många ännu afhålla sig från hans vetenskapliga; verk — att han än i dag skulle intaga ett af de första rummen i några af de svåraste grenarne af naturvetenskap och filosofi.. AAOQM — —