Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1866, sida 3

mig tillräckligt ombord för att förtjena denna upptuktelse, äfven om du inte hade handlat som en skurk och förrädare mot dessa goda menniskor. Hädanefter. — och det är det lindrigaste straff, som kan drabba dig, — ingen gemenskap mera oss emellan. Här sätter jag dig i land, och laga dig af så fort som möjligt till ditt välsignade Nya Granada, ty om folket här veta din historia, så ansvarar jag ej för ditt usla lif. Der ligger San Lorenzo, fortfor han, då de uppnådde en krökning af viken, som drog sig österut in i landet. Der ligger ett hederligt folks fiskarhyddor. Der, sennor Ramos, kan ni lugnt afvakta händelsernas utveckling i ert fosterland, så vida ni ej vill bege er till det inre, ty bland dessa menniskor finnas ej några förrädare. — Men ni stannar hos oss, inföll sennoran hastigt. Ni måste ge oss tillfälle att bevisa er vår djupa tacksamhet. — Först, log Baptiste, — skall jag här sälja min medförda vapensamling, som åtminstone kan inbringa en del af den lön, som den der hedersmannens regering är mig skyldig för min tvungna tjenst, och sedan — quien sabe får jag väl se. Drifven af floden gled båten nu in i den lilla bugten, som i vester begränsade fiskarebyn; vid dess yttersta spets landade Baptiste vid en framskjutande klippa och i sade till Fosca: — Se så, ut med dig, och kom ihåg min varning: Om senoran, sedan vi fört sakerna här i land, vid sin landstigning ännu en gång möter din otäcka fysionomi, å var öfvertygad att jag egenhändigt hugger dig i nacken och kastar dig utför klip