rernas sammanträdande — till Dåno afgången depech, i hvilken först talas om nödvändigheten af de franska truppernas snara dragande frän Mexiko och tillika hänvisas på de mundtliga förklaringar, hvilka den samtidigt härmed afresande baron Saillard vore uppdragen att afgifva. Redan dagen derpå, den 15 Januari, följde på denna depech en annan och utförligare, i hvilleen redan talas om sättet för ätertuget. Den 16 Februari skrifver slutligen Drouyn de UIlliys till Dano, men denna gång endast angående finanstörhällandena mellan de begge länderna, särskildt om medel för betäckande af och garanti för de franska fordringarne. Den franske utrikesministern begär deruti ingenting mindre im ett komplett öfverlemnande till franska regeringen af tullinkomsterna i Tampico och Vera-Cruz. Från baron Dano finnes endast ett d. 9 Mars dateradt svar, i hvilket han meddelar sig vara sysselsatt med afslutandet af en konvention om trup pernas återtåg, men iakttager en vältalig tystnad öfver den ifrågasatta öfverlåtelsen om tullinkomsterna. Längre gå ej de offentliggjorda aktstyckena. För öfrigt vill man veta, att anspråken å nämnde inkomster en gång blifvit energiskt tillbakavisade af kejsar Maximilian. Man omtalar, att ett arbete snart skall utkomma af Henri Lassbre, med titel: ,,Den trettonde Aposteln-. Boken är en pamflett, som rörer Renan, och öfverträffar i skärpa allt hvad den för sina bittra utfall mycket bekante författaren förut skrifvit. . STORBRITTANIEN. Frågan om parlamentsreformen går långsamt och under många svårigheter framåt. Sedan reformbillerna genomgått de nödiga preliminärerna, behandlas de nu af huset i komite, och det är i detta stadium af deras mödosamma bana som de konservative, två gånger med knappa majoriteter besegrade, hoppas kunna taga lifvet af begge billerna samtidigt eller åtminstone genom mellankastade hinder fördröja deras fortsatta behandling. Två sådane temligen bakslugt gjorda försök strandade emellertid d. 7 dennes genom voteringar, i hvilka de liberale hade resp. 27 och 16 rösters öfvervigt-majoriteter, som under det nuvarande jemvigtstillståndet mellan partierna betraktas såsom icke så oansenliga, ifven då underhusets 650 ledamöter temligen mangrannt infunnit sig. Genom dessa voteringar har underhuset nu definitivt antagit regeringens förslag att sänka valcensus i grefskapen till 14 Å, och sedan nu detta skett, behöfver man knappt befara, att icke äfven förslaget att nedsätta valcensus i städer och köpingar till 7 skall blifva godkändt. Torypartiet har på en konferens hos markisen af Salisbury beslutat föreslå S L såsom minimum, men det skall svårligen lyckas det att genomdrifva ett amendement i denna riktning. Regeringen är icke hågad att i denna punkt gifva efter för de konservative; gjorde hon det, skulle hon få Bright och hela det radikala partiet emot sig, utan att kunna påräkna sympatier från den konservativa sidan, som ingenting högre eftersträfvar än att få det liberala Rus (Gladstonska kabinettet ersatt af en ministere, i hvilken lord Derby och hr Disraeli plerve hufyudfigurerna.