Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1866, sida 1

men han kunde ej göra något ondt, och Baptiste, bredvid hvilken han låg, höll ett vaksamt öga på honom. Om vi hölle litet mera åt höger, IAmOS slutligen, — så åäfventyradle vi mindre att möta den andra båte vi kunna inte, sade Baptide sedermera tillspärra för oss pas mellan Punta Manglares och ön, så dvi de oss långt ut till hats, och der h nu en skarp sydvind. som vi ämnt inte känna här, emedan det sydliga landet sk dar oss. Framåt! Här är öus syd inom få minuter är saken atejord! tills har Gud varit med oss, och han skall inte heller nu öfverge oss! Den förföljande båten hade emellertid vunnit något på dem, man kunde dess ärtag tydligare, men ktingarner åror knarrade och gjorde derigenom mycket buller. — Theresa. sade Baptiste, tag lappar eller dukar, hvad du har till hands min skatt doppa dem i vatten och läg dem under årorna, förstår du? I Jag harredan hjelpt mig sjelf, fortfor han och lindade sin ni duk omkring sin åra, — Inu de andras på samma sätt. Detta var snart gjordt, och de hade nu den fördelen att fly atminstone ljudlös Enligt Baptistes önskan lit Å n ungs frun båten nu falla af litet mot land. De hbefunno sig nu så nära stranden, a t rod: darne på ba agbords sida redan kunde känns sanden med sina ärblad. De kunde e. våga att hålla närmare. Då hörde de plötsligt högljudda röster och eder nära til venster om sig. Nästan ofrivilligt hejdade alla sina å och lik en mörk skugga gled håten fran ade