SEO 8. d. Consols 867(g; franska 3Z-räntan 63: 45; österrikiska lotterilånet 491;; ryska premielånet (äldre) 69; amerikanska bonds 62. Silfveragio i Wien 138. Liverpool d. 12 Juni. Omsättningen i bomull utgjordes under 3:ue dagar efter sednaste telegrammet af 27,000 balar. Priset å Middl. Upland 14 d. Den för-historiska tiden, belyst genom gamla fornsaker samt seder och bruk hos nu lefrande vildar. IL I ett arbete med denna titel har en brittisk naturforskare och arkeolog, sir John Lubbock, sammanfört åtskilliga smärre afhandlingar, med hvilka han bidragit uti Natural History Review, och införlifvat med dem hufvudinnehållet af en series föreläsningar öfver menniskoslägtets ålder, som han hållit inför Royal Institution. Han har tillfogat några kapitel, om lefnadssätt och vanor hos nu lefvande vilda folkslag, hvilka kapitel äro af stor vigt och intresse för ämnet, enär han neml. fästat afseende endast vid de stammar, som ej känna metallers bruk, och af hvilka man följaktligen på rent praktiskt sätt möjligen kan erhålla någon upplysning angående menniskans urtillstånd. Vi vilja här meddela en öfversigt af detta nyaste arbete rörande menniskoslägtets ålder och barndomslif: Stenredskap af hvarjehanda slag äro fortfarande i bruk öfverallt, der konsten att gjuta metaller är okänd, och det var troligen 1 användandet af dylika verktyg som menniskan, tvungen af nö den, aldra först öfvade sin skarpsinnighet. Det är följaktligen en god hjelp för inbillningskraften, då den vill söka bilda sig en föreställning om menniskans tillstånd under tidigare åldrar, att gifva akt på seder och bruk hos sådane nu lefvande folk, hvilkas kulturstadium förmår lemna oss en bild af tider, som sträcka sig så långt tillbaka, att de endast i allmänhet kunna hänföras under benamningen for-historiska, enär hvarken historien eller ens traditionen gör anspråk på att kasta något. ljus ofver dem. AÄnda intill våra dagar hafva lemningar från den för-historiska tiden betraktats som intressante kuriosa, utan att man kunnat fatta deras betydelse såsom upplysande för menskliga lifvets och kulturens tillstånd under de olika åldrar de tillhöra; men under sednare åren har en nykunskapsgren uppstått; en ny vetenskap har så till sägandes blifvit förd ibland oss, hvilken sysselsätter sig med kulturförhållanden och händelser, vida mer aflägsna i tiden än de, som hittills fallit inom arkeologens område. Geologen räknar ej med dagar eller år; hela den summa af 6,000 år, hvilka theologen förr ansett utgöra verldens ålder, är för honom endast en mått-enhet i den långa följden af flydda skeden. Vår kunskap i geologien är visserligen ganska ofullständig; i vissa punkter skola vi utan tvifvel finna skäl att ändra vår åsigt, men i det stora hela, i afseende på de slutsatser, till hvilka den syftar, så äro dessa lika bestömda och säkra som de, till hvilka zoologien, chemien eller någon af de närbeslägtade vetenskaperna kommit. Icke heller synes det vara något skäl, hvarföre ej de undersökningsmethoder, som visat sig vara så fruktbringande för geologien, äfven skulle kunna användas att kasta ljus öfver menniskans öden under den för-historiska tiden. Arkeologien bildar i sjelfva verket länken emellan geologien och historien. Väl är det sant, att, då vi i afseende på djuren kunna bilda oss en tydlig föreställning om deras lefnadssätt på grund af kännedomen om deras tandoch benbyggnad, det skulle vara förenadt med stora svårigheter, åtminstone för vetenskapen på dess nuvarande ståndpunkt, att alltid med säkerhet skilja emellan skelettet af en vilde och det som tillhört en filosof. Men å andra sidan, då de utdade djuren endast lemna ben och tander efter sig, så måste kännedomen om menniskan från flydda tider inhemtas hufvudsakligen genom stnderändet af hennes arbeten: bostäder för de lefvande, grafvar för de döde, befästningar till försvar, tempel för hennes gudsdy f. dagligt bruk och ornamenter till prydnad. Fältet for dessa studier är ganska vidsträckt och man har endast gjort en början att utsot Huru vida dessa undersökningar sträckt sig till hvilka förvånande resultater de ledt, kan man finna af sir Jchn Lubbocks verk, hvilket visar huru mycket man kan lira och lärt genom att undersoka forngrifterna i England och andra länder, ostronhögarne i Danmark, pålbyggnaderna i de viska sjoarne samt torfmossar, bengrottor och det slamm floder under sitt lopp aflagrat. Såsom en särdeles lycklig omständighet för det v tenskapliga värdet af detta arbete må nämnas, att författaren sjelf varit i tillfalle att undersöka största delen af de forntida minnesmärken, hvilka han så klart och lifligt skildrar. Alla slags samlingar, så väl enskilda som offentliga, hafva stått till hans förfogande och vi hafva hans personliga vittnesbörd såsom en borgen för tillförlitligheten af de fakta, som blifvit iakttagne i åtskilliga delar af Europa, och hvilka varit af så märkvärdig beskaffenhet att allmänheten först tvekade huruvida den skulle sitta tro till dem eller e I Daumark, Schweiz och åtskilliga delar af de ittiska darne, men synnerligen i den nu så bara Sommedalen. har författaren flitigt sy sig med att finna en bekräftelse på de iakttagelser, som äro bestämda att, jemte andra närbesligtade men ännu oupptickta, bilda en grund for alla kommande und: ktuingur öfver de olika menniskoracernas urtillstånd. En förtjenst i hans arbete bör äfven framhållas: det är fritt från obetanksamt dogmatiserande och framkastar ej några lösa theorier. Verk fakta äro bevisade och underkastade en lugn kritik, hvilket så mycket mer vittnar om en mindre vanlig forsigtighet. då man besinnar den stora fresteisen att vid dylika tillfällen låta fantasien få ett alltför fritt spelrum. Ihärdig, tålig, m tillika misstrogen, anställer han sina iakttagelser och ..härleder oforfäradt sina slutledningar ur as beyisade grunder, öfvertygad att det skulle vara forrederi mot såvä gionens som vetenskapens majestät, om han sökte hjelpa någondera genom att. om än aldrig så litet, afv ingens väg. De frågor, r behandla de, en gång väckta och underkastade ärlig diskussion, ej kunna annat än fortfarande ådraga sig allmänhetens uppn samhet. Men sedan den första känslan af fårvirrad förvåning hunnit lägga Isie, hvarmed alltid uppgifter och slutsatser, så olika vanliga föreställningssättet, måste mottagas. inträder alltid en paus af stig tystnad innan sanningen erkännes. 8å 8 isynnerhet i England, der en ärfd dogmatik ännu kämpar med vetenskapen om herraväldet öfver de bildade klassernas förestallningssätt. I sådane fall är det godt satt blicka tillbaka på de grunder, på hvilka den allmänna meningen framdeles m stödja sig, något som ej kan 1 ligare utföras än genom att så småningom gifva lisaren någon id om det slags undervisning han kan hemta ur ofvannämnda bok. uUetallernas varde för menniskoslägtet är obestridligt. likaså det stora iuflytande de haft på civilisationen. Det är troligt — vi skulle kunnat påstå det äfven innan erfarenheten lärt oss det — att folk, som ej kände fordelarne af metall-verktyg, skulle lefva under vida mer betryckta yttre vilkor och derfore sannolikt äfven, då man känner den verkan som den yttre civilisationen har på den inre, i alla afscenden varit underligsne ra lyckligt lottade racer. Det är således en åtschwei E , äro sådane. att