Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1866, sida 1

det, eller bry sig derom. Och i det han sköt hatten på ena örat, lemnade han rummet. — Hederligt folk! log skepparen efter honom. -— Präktiga, hederliga karlar båda två. — Emedan den ene kanaljen har begått försnillning, måste han nattetid rymma härifrån, och emedan han ej förrådde den andre, måste den nu hålla med honom för att inte sjelf råka i klistret. — Oh por amor de Dios, hjelp mitt arma herrskap! bad mulatten ännu en gång. — Har min stackars herre någonsin förolämpat någon? Har inte den kära, goda damen hjelpt många, många fattiga, och har hon inte varit vänlig mot alla? — Ja, min hederlige gosse, sade skepparen, — det der är allt godt och väl men så mycket jag vet ha de dem redan ombord på fartyget, och hvad kunna vi då göra? — Ack nej, sennor, utbrast mulatter hastigt, — bäten hade redan afgätt. — sennor Fosca måste stanna i land; — har var mycket ond och har nu stängt in den under alkaldens hus, — der man förvara svinen. -— Min arma, arma sennora! Röster hördes nu utanför dörren, och sex eller åtta marinsoldater inträngde rummet. — Hallo, sennores! sade monsieur Re nard. — Hvad behaga ni? På jagt efte högförrädare kanske? — En officer har flytt från vårt skepp sade en af karlarne barskt, — en fransos en af edra landsmän, och vi skola under söka om han finns i ert hus. Är han hä så lemna ut honom, ty han kan inte komm undan. Våra båda båtar kryssa på andr sidan, och vi måste återfinna honom. Al