sak! brummade den för nägra timmar sedan så ifrige patrioten. — Vi hafva nog att sköta med våra egna angelägenheter. — Hjelp, sennores, hjelp för Guds barmhertighets skull! ropade en ung mnlatt, som kom inrusande genom dörren och såg sig förvirrad omkring i rummet. — Min arme herre, min arma sennora och det illa, kära barnet hafva de släpat bort och vilja sätta dem i tängelse! O, hjelp dem, hjelp dem! — Sennor Ramos, en så god, hederlig man, — en så god och skön dam! Det är ju förfärligt! — Ah, bah! Laga dig undan gulskinn! ropade postmästaren till honom, ehuru han sjelf icke var mycket ljusare. -— Om ditt herrskap inte har brutit något, så sker dem intet ondt, men om de hafva kokat ihop någon soppa, så få de också nu supa. — Det är i alla fall en besynnerlig historia, don Gaspar, sade en man, som egde en liten skonert hvarmed han gjorde resor mellan ön och kusten, — att man tängslar Ramos, som vid fartygens uppsegling satt nelt fredligt i sitt bus, och läter er löpa ri omkring, ehuru ni icke blott upphådat manskap mot usurpatorn, — som ni kalade honom, — utan äfven afsköt er frukansvärda kanon mot fienden, och nu är ni lif och själ med det honnetta sällskabet. (Forts.) MATIAS Ännvn r. Den hoålanta mr Gala