lagen rörande bränvinsförsäljning, med ens ö är man vaken igen, och man kastar sig t våghalsigt in i debatten, som ämnet gör 1 hetsig nog. Ifråga om bränvin äro intres1 sena så mångahanda, att det är alldeles omöjligt att på förhand säga, hur den eller 1 den representanten skall yttra sig, änskönt man eljest har reda på hans åsigter. Man : fick också nu se hur afgjordt konservativa personer i denna fråga uppträdde och yri kade på frihet eller åtminstone ej strängare band än hittills. att bondeståndet ville göra någon ändring i .,de gamla vilkora var klart, och lika gifvet var också, att presterne skulle göra allt för att skärpa lagbestämmelserna, och såsom ett i deras tanke behöfligt memento, beslöto de att källare och värdshus ej skulle få vara öppna på sönoch helgedagar, ett beslut som, om det också vunnit ännu ett par stånds bifall, ej betydt mycket, ty detta är en fråga som hör till den ekonomisk lagstiftningen, och i den gör konungen hur han vill, såsom bekant. Riddarhuset börjar göra sig af med sina grannlåter. Vapenplåtarne på väggarne? frågar ni. Nej, ännu åtminstone har ej varit fråga derom. Man har gjort början med landtmarskalkstolen, hvilken grefve Axel Oxenstjerna i dag anhöll att ståndet ville, vid sin snart inträffade politiska död, testamentera till nationalmuseum, ty denna stol, sade den ädle grefven, på hvilken femton landtmarskalkar suttit med klubban i hand, den stolen vore i draget en antiqvitet, en antiqvitet af stort, historiskt konstvärde, med dyrbara skulpteringar i elfenben m. m.; hvad skulle man också med denna stol längre i riddarhussalen, slutade Axel Oxenstjernas ättling, nu sedan adeln afsagt sig sina politiska rättigheter, då landtmarskalkens klubba ej längre får höras beseglande vigtiga politiska beslut? Under återhållet skratt begärde ledamöferne motionen på bordet. Gud vet hvad grefve Oxenstjerna tänkte på när han skref denna motion. Skulle inte ordföranden vid adelsmötet behöfva denna stol eller tänker ridderskapet och adeln vid adelsmötena sitta med korslagda ben på golfvet som riktiga hedniska turkar? Det fattades bara att hr Liljenstolpe varit uppe, han hade nog varit karl att föreslå landtmarskalksklubbans testamenterande till nationalmuseum. Jag glömde nänma, att vid motiveringen till stolgäfvan yttrade grefvel Oxenstierna, att ofter adeln redan gjort ett. stort offer: bortgifvit sina politiska rättigheter, så.. (risum toncatisl).. så kunde adeln göra ännu ett, dock ej fullt så stort offer: skänka bort stolen. Landtmarskalken satt och såg riktigt förvånad ut på motionären under det denne höll sitt anförande. i Det var inte ledsamt i går heller att. vara närvarande på Riddarhuset, när grefve Mörner motionerade guldmedaljen till minne uf den siste landtmarskalken. Plenum led till slut och man väntade att landtmarskalken skulle som vanligt fråga: Behagar A och adeln åtskiljas? Men i 8 eg landtmarskalken upp, tog sin staf och gick. IIade han hastigt blifvit sjuk, hade han fått bud från kungen? Man såg frågande på hvarandra. Grefve Oxenstjerna var förut tillsagd att föra klubban, ; såsom den äldste grefven. Men hvar var! han då? Grefve Mörner tittade åt allal: håll, flög omkring som en snurra, Oxen-I stjerna syntes icke till. Åndtligen så kom han då, satte sig på denna samma stol, som han i dag föreslog skulle skänkas bort, 1 och lemnade ordet åt grefve Mörner. Det vardt tyst, alldeles tyst. Grefve Mörner!: extemporerade en stund om grefve Lager-. bjelkes förtjenster, men snart måste ban ta fram papperet, och på det stod det bland 1 annat, att grefve Lagerbjelke på ett utmärkt sätt ledt adelns öfverläggningar, ehuru i en fråga han varit af motsatt åsigt med adeln. Grefve Mörner öfverväldigades af rörelse, han sväljde gråten, när han talade om den sista ståndsriksdagen, den siste landtmarskalken. De få närvarande skreko enhälligt och gladt ja till förslaget: det var också Riddarhuskassan som lick punga ut med kostnaderna för medaljen! i dag underrättades grefve Lagerbjelke ofsiciellt om gärdagens medalj-motion ocli om bisallet till den; han tackade i några få ord för denna vänskap och välvilja. — Presteständet har i dag efter lång betänketid medgifvit, att kokoch bergssalt får tullfritt till riket införas. — Bland bifallna utlåtanden är äfven ett från bankoutskottet, som tillstyrker att en skräddaremästare Hellberg må befrias från att till lånekontoret i Göteborg utgifva ränta till belopp af 9,112 rdr 50 öre på en skuldsumma af 25,000 rdr. En invecklad rättegång, som pågått sedan 1858, hade försatt Hellberg i detta skuldförhållande till Göteborgs lånekontor. Exzpositionsbyggnaden ligger nu så vackert inbäddad af de ljusgröna trädkronorna på Carl ZIII:s torg. Der arbetas rastlöst både ute och inre och Herren vete om allt hinnor hli färdiot sin dan utsatta dan