På derom af författaren framställd anhållan återgifva vi följande . . 3 Uppmaning till Sverges Brandkarer att blifva Missionärer för brandförsäkringen. Det uppväcker säkerligen hos hvar och en af eder en vemodig känsla, hvarje gång ni finner den anmärkning bifogad berättelsen om eldsvåda: brandskadade hade tyvärr icke sina lösören försökrade. Det är visserligen redan en stor oly när för någon hans boningshus och uthus läggas i aska, ty om han äfven hade försäkrat eller rättare (tillfölje af inteckning) varit tvungen att försäkra den (och det är i mitt tycke en mycket ändamålsenlig inrättning att i de flesta tyska stater försäkringstvång existerar för byggnader, antingen de äro intecknade eller ej) och således genom den brandskade-ersättning som han erhåller blifver satt i tillfälle att ånyo uppföra nya byggnader, så kan likväl affärsmannen, den större eller mindre fabrikanten, landtbrukaren, handtverkaren, m. fl. genom den oordning eller afbrott, som hans affärsverksamhet lider, blifva utsatt för vida större förJuster. Detta kan nu utan tvifvel icke hjelpas; ty om på en ort, med eldsläckningsväsendet är aldrig så väl bestäldt, brandkåren aldrig så väl organiserad och aldrig så ifrig i sin tjenst kunna dock icke eldsvådor och till och med s sådane helt och hållet förekommas. Men huru myeket värre är icke den brandskadade deran, när icke blott hans boningshus c. nedbrinna, utan han äfven förlorat sina mobilier, sängoch gångkläder, verktyg, förråder af alla slag, spanmål, foder, boskap m. m., huru mycket värre är han icke deran, om han under det hustru och barn jemra gig öfver dessa bittra förluster, måste säga till sig sjelf: ,.För denna olycka skulle jag kunnat skaffa mig hjelp om jag hade varit så klok och förståndig, som så många af mina medborgare; om jag hade behörigen försäkrat mina lösören, så skulle jag nu åter kunna anskaffa mig det nödvändiga för den mig tillkommande brandskadetning. Den mindre förmögne, den ervidlag långt värre deran, än den förmö Denne kan visserligen, med användande af kapital, åter anskaffa sig det nödvändiga; men för den mindre förmögne går kanske hans hela förmögenhet förlorad, allt hvad han genom mångårigt arbete och sparsamhet förvärfvat; men den fattige har icke ens så mycket att han kan anskaffa det nödvändigaste och måste derför vända sig till sina medmenniskors gifmildhet och hjelpsamhet. Och frågas nu efter orsakerna, hvarföre det ännu beständigt gifves så många å ofantligt många menniskor, som lik icke försäkra sina lösören-, så svara vi: tanklöshet, lättsinne, tröghet och ö verdrifvet gnideri Det gifves kanske många, hvilka taga dagen precis som han kommer, utan att tänka på och iakttaga hvad som föregår omkring dem, utan att taga varning af de olyckor, som träffat andra som icke krat. Det gifves ganska många, hvilka vis n tänka, men tänka falskt, i det de mene: ..nn har det icke på länge brunnit och skall icke heller så snart brinna, elle om det kommer att brinna, bör det väl icke jus träffa mig, eller, som vi för kort tid sedan hör. de berättas om en person, som under 15 års tid låtit försäkra sina lösören, men derefter utträdde ur försakringen, emedan han tänkte: -har det e brunnit på så lång tid, så kommer det troligen e att brinna, och för hvilken straxt derpå efter hans utträdande hus och allt hvad han egde uppginge i lågor. De dumma och enfaldiga, hvilka tänka som så pold och eldsvåda stå ju i Guds hand; hvem Guc vill skydda och bevara honom skall Han nog skyd 2