Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1866, sida 1

dermed, ty sennor Ramos hade ej sparat några kostnader för att deraf skapa ett litet nygranadiensiskt paradis. Golfvet betäcktes fullkomligt af en guloch rödrandig. kinesisk halmmatta, en lyx, som ej fanns i något enda af de öfriga husen. Sängarne, som stodo i en liten bambusalkov, voro försedda med rena sängkläder och snöhvita musquitonät, tillochmed väggarne voro ej tomma, och en spegel hängde öfver ett poleradt bord af inhemsk mahogny, medan tvenne goda oljemålningar framställde utsigter från det underbart sköna inre af Nya Granada. Bordet var dukadt till aftonmåltiden, och chokoladen rykte i koppar af fint porslin, medan karotter med stekt bananas och fisk, färska ägg, fint hvetebröd och ris med kokta ostron förrådde, att innevånarne licke heller saknade ett fint kök. På bordet brunno två stearinljus i porslinsstakar. Derjemte stodo på bordet i en egendomlig silfverkorg tvenne unga, öppnade kokosnötter, hvilkas söta mjölk skulle begagnas som en svalkande dryck, och husmodern, en skön ungdomlig gestalt med kolsvart I hår och eldiga ögon, hade just knutit en serviett omkring den lilla flickans hals och skjutit hennes stol närmare bordet, då ljui det af röster hördes nedanför huset. Det lät som hade en mängd personer samtalat sakta med hvarandra. — Hvad är det? sade den unga frun och lyssnade förskräckt. — Hör du ingenting, JoSC? — Det är ingenting, min vän, svarade mannen yänligt. — Sysslolösa personer, som ännu drifva omkring på gatan tilldess regnet drifver dem inom hus. Sätt dig. min skatt! Chokoladen kallnar.