Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1866, sida 2

vande omkring 20 lära infinna sig på Laxå, till följd af den vänliga inbjudningen. (A.-B.) — Instörtundet af katolska kyrkans tornbyggnad. Stadsarkitekten Hedins i Lördags till polisprotokollet afgifna muntliga anförande, rörande de fel i byggnadssättet, som, enligt hans förmenande, vållat tornraset, lydde sålunda: 1:o hade byggnadens bottenvåning ofvan grunden jemte stödjepelarne, hvilka varit ämnade att uppbära tornbyggnaden, blifvit murade på senhösten, så att murbruket hunnit frysa, innan det torkat. Visserligen företogos, or.tt nog, mångenstädes murningsarbeten vid denna årstid; men att mura en byggnad af så ömtålig beskaffenhet som ett torn, vore ett stort fel, enär en sådan byggnad bör uppföras under den varmare årstiden, långsamt och allra rättast under tvenne på hvarandra oljande år, för att lemna densamma tid till vanlig sättning; 2:0 har murbruket synts vara mindre väl beredt och ingredienserna dertill icke i limpligt forhällande till hvarandra, enär minst lika mycket kalk som sand blifvit användt, i stället for 1;:del af det förra och 2 8:delar af det sednare, hvilken är den rätta blandningen, hvartill kommer, att sanden varit alltför fin; 3:0 har, enligt hvad undersökningen gifvit vid handen till pelarne användts till en del gammal mursten och deribland ej obetydligt halfsten, ehuru kändt är, att murbruket, äfven om aldrig så väl beredt, saknar förmåga att sammanbinda sådan sten så fullständigt som ny; 4:0 ville hr Hedin antyda, att sjelfva murningsarbetet icke utforts med tillräcklig noggrannhet; något, som han dock icke tilltrodde sig att med bestämdhet påstå, helst ingenting af byggnaden qvarstår, som i detta hänseende lemnar tillfälle till fullstindig undersökning; 5:o trodde hr Hedin, att sättningar möjligen uppstått i sjelfva grunden, emedan sprickor visat sig på flera ställen af den qvarstående byggnaden, hvilka lära funnits före raset; men äfven hirutinnan ville han dock icke bestamdt yttra sig, då man ännu icke hunnit afrödja platsen och undersöka grunden. Det blefve dessutom alltid svårt att säga, huruvida grunden gifvit med sig före eller efter tornets instörtande. Hr Hedin gjorde härefter några allmänna retlexioner, hvilka innehöllo hufvudsakligen foljande: Såsom ett bevis på murbrukets bristande bindkraft och dåliga beskaffenhet anförde han, att efter tornbyggnadens fall icke någonstädes kunde upptäckas tvenne stenar sammanhäftade med hvarandra, och icke ens en skorpa af murbruk qvarsittande å en enda sten samt att af murbruket ej fanns qvar en klimp, så stor som en valnöt, utan var detsamma pulveriseradt som mjöl. Deremot syntes på de delar af gamla kapellet, hvilka dragits med i fallit, ett battre byggnadssätt hafva varit användt, emedan deraf funnos hela stycken sammanhängande och murbruket fastsittande på hvar sten, och hela murbrukskakor påträffades, hvilka voro så hårda, att de måste slås sander för att bli grus. Utan tvifvel skulle hela den qvarstående delen af gamla kyrkan jemväl instörtat, derest den varit murad af samma slags murbruk som tornets. Såsom ett ytterligare skäl för sina här ofvan gjorda uppgifter formalde hr Hedin, att, derest stöden för tornet varit för klent konstruerade eller något annat konstruktionsfel (fel i ritningen) förefunnits, men deremot murbruket varit af god beskaffenhet, skulle vid ett skeende ras det hafva inträffat, att tornet icke, såsom nu, sjunkit ihop nära nog på sin egen grund, utan tagit öfverbalans, men sammanhällit sig, tilldess det tagit törn, och då först brutits sönder på åtskilliga ställen, men dock alltid lemnat hela stora block sammanbundna. Sjelfva tornsteden (pelarne) hade en bredd af 5 fot och en djuplek af 4 fot, och med dessa dimensioner skulle de kunnat uppbära ett torn af vida större tyngd an det nu nedrasade, under förutsättning att de varit väl murade och ernnden god. Utan tvekan vide hr Hedin åtaga sig att på egen risk återuppföra kyrkan efter den fastställda ritningen, sedan utrönt blifvit. att grunden vore fullt tillförlitlig. Slutligen ansåg hr Hedin sig bira tillägga, att inga kostnader blifvit sparade och således icke egennytta gjort sig gällande för att uppföra byggnaden billigt. Snarare ansåg han sig ega skäl påstå. att densamma kunnat med mer omtanka uppföras för ringare pris, om billigare och bättre murbruk blifvit användt.