Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1866, sida 2

Den osterrikiska regermgen Syns Ida, m ga an på att reta italienarne på allt upptänkligt sätt, under det den europeiska f diplomatien tager Victor Emanliels. Vi-is marmoras och Garibaldis tålamod i sålt starkt anspråk, tills omsider ,,den italienska differensen kan komma på konferensens ! 4 dagordning. Ty någon venetiansk fråga f vill Österrike icke ännu känna till och liar!s derföre, som bekant är, lyckats att få formen till konferensimojudningen förändrad. Den nya rekryteringen i Venetien — den andra under innevarande år — jemte generalguvernören Toggenburgs blod-edikter och den venetianska officiella tidningens upprop till de italienska reaktionsmännen att räcka de kejserliga handen ha nai turligtvis på halfön väckt en oerhörd sen-i ation. Hvad alla dessa åtgärder innebä-s ra kan man lätt finna utaf en artikel i ens uti Triest utkommande tidving, der det e bland annat säges: Genom reservens och 1 de permitterades inkallande till regementena hafva flera tusende unga min blifvit n dragna från förförelsen samt en mängd!; revolutionära ämnen aflägsnade från Ve-f netien. Genom emigrationen af säclanae 1 a 1 1 1 —— — 5 unga män till konungariket Italien hafva fren en mängd sådane lätt antändbara mnen kommit undan. För Italien kunna dessa icke blifva af rätt stor nytta och deras aflägsnande kan således icke vara annat än i hög grad välkommet. — Det lider visserligen intet tvifvel att den nya rekrytkontingenten i Lombardisk-venetianska konungariket väl knappast skulle betäckas af de nu uttagna åldersklasserna; men då, för ett sådant fall, den lag träder i kraft, genom hvilken kommunerna ij; detta konungarike äro förpligtade till erättningar på annat sätt, så skall dettals icke blifva den österrikiska regeringen tilll: någon skada. Fortfarande gripas, vid Lo och andra ställen, unga män, hvilka försöka att emigrera. Flera sådane hafva,l: vid försöket att rädda sig, omkommit ij: nämnda flods vågor. ö FRANKRIKE. ö En diplomatisk rådsförsamling shall under någon af de närmaste dagarne, det äges den 10 dennes, sammanträda i Paris; detta är allt hvad för ögonblicket kan anses som bestämdt. Huruvida af konferensen skall blifva någon kongress, beror utan tvifvel på resultaterna af de första förhandlingarne. I hvilken ordning de på programmet upptagna tre frågorna skola förekomma lärer komma att afgöras vid första sessionen. Att Italien vill och kan vänta intilldess den slesvigholsteinska frågan och den tyska förbundsreformen blifvit afgjorda, är väl knappast antagligt. Visst) är, att Garibaldi icke lätt skall låta draga sig vid näsan af diplomatiens hocus pocus, och säkert hyser han ganska mycken fruktan för ett dröjsmål, som vållade, att kriget utbröte under en mera ogynnsam årstid än den innevarande. Österrike lärer icke hysa stort förtroende till konferensen och det lärer ämna ingå på en diskussion om Venetien endast i fall de förmedlande makternas förslager falla i smaken. Den afgörande frågan är således, huruvida dessa makter kunna erbjuda något antägligt pris på land och folk. allt detta oaktadt anser man i de högre officiella kretsarne i Paris törmedlingsverket hafva goda chancer för sig, och kejsaren sjelt har flera gånger lagt denna åsigt i dagen. I samtal med Rothschild säges han till och med hafva yttrat sig så, -som vore han fullt förvissad om fred. På samma sätt yttrade han sig, då en ansedd general talade om nödvändigheten af vissa militäriska förberedande åtgärder, då kejsaren sade dessa vara onödiga, enär intet krig komme att utbryta. ,.Perseveranza berättar, att österrikiska regeringen låtit släpa de politiska fångar, hvilka varit i Venedigs fingelser, till det inre af landet, äfvensom att alla i arsenalen uti Venedig befintliga vapen blifvit bortförda till Wien. Afven dessa åtgärder, i förening med den nya rekrytutskrifningen m. m., hafva bidragit till ökande af förbittringen och påskyndande af utbrottet. Vid slutet af förra månaden hade den italienska regeringen vid Po koncentrerat 350,000 man, försedda med 400 kanoner. Härtill komma de tio regementen frivilliga, som redan äro organiserade, hvarje regemente 1, 160 man starkt och fördeladt på två bataljoner. De frivilliga kårernas depoter äro, som bekant, för Norra Italien i Como och Varese, samt för Södra Halien i Bari och Barletta. Valet af dessa orter är beräknadt för de krigiska eventualiteterna, enär Garibaldi litrer ämna bryta löst på två kolonner, af hvilka med den ena på Tyrolen och med den andra på Dalmatien. Till de redan organiserade frivilliga regementena komma två bataljoner skarpskyttar, genuesiska och milanesiska, af hvilka de förstnämnde hafva sin samlingsplats i Gavi och de sistnämnde i Lavena. Samtliga frivilliga hafva förpligtat sig till ett års tjenst. Bland officerarne befinna sig en mängd yngre medlemmar af deputerade kammarens venstra sida, och bland dessa: Corte, Nicotera, Fabrizi, Cairoli, Guezzoni och Guastalla. Innan det bryter löst, skall Garibaldi hafva en armö af 50,000 man. Man tager för asgjordt att Garibaldis rörelser skola understödjas af flottan, enär han icke velat hafva något artilleri. Framför allt vill han hafva folk med starka muskler och passande för kraftiga bajonettanfall, bergklättring och uthållighet i marscher. Det berättas, att en stor engelsk eskader varit sedd vid Sicilien. Från Rom meddelas, att kardinal An