Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1866, sida 2

TYSKLAND De noter, i hvilka Frankrike, England! och Ryssland inbjudit tyska förbundet att t leltaga i kongressen, äro nu offentlig ggjorda. Noterna, som äro nästan identiska, äro undertecknade af grefve de Reculot, sir ; Alexander Malet och baron Ungern-Siernerg. Det heter i den franska: Den tvist, som utbrutit mellan Ö v Preussen beträffande slesvigholsteinska g 14 öremål för allvarliga vc i Europa. All-Ir I a männa meningen är m. ad genom utsigten ill ett krig, vid hvilket så må intressen komma med ifråga. De trenne neutrala stormagterna ulle sjelfva icke utan oro se för sina ögon möjgheten af en väpnad kamp mellan stater, till hvilka de stå i lika vänskapsförhållanden. De mest trängande skäl föranleda dem att söka utinna de medel, genom hvilka faran kan afvärjas. )e tre magterna hafva i samma fredens och försoningens anda rådgjort derom, och sedan de sins emellan utbytt sina meningar, hafva de blifvit ;niga om att till gemensamma öfverlaggningar inbjuda de regerin hvilka äro invecklade eller kunna invecklas i striden, nämligen Österrike, Preussen, Italien och Tyska Förbundet. Föremået för dessa öfverläggningar ligger i öppen dag. Det gäller i fredens intresse att på diplomatisk väg lösa frågan om Elbehertigdmena: den italienska stridsfrågan och slutligen frågan om den tyska färbundsreformen, sävidt densamma skulle kunna inverka på den europeiska jemnvigten. Om det durchlauchtigste tyska förbundet, såsom de trenne neutrala magterna hoppas, bifaller, skulle dess befullmägtigade ombud kunna i Paris förena sigs med Storbrittaniens, Frankrikes och Rysslands omud. Hvad angår tidpunkten för sammankomsten vore det skvärdt, att densamma utsattes så snart som möjligt. De genom den nuvarande krisen väckta farhågorna kunna ej häfvas och en garanti ;j erbjudas det oroade Europa tids nog. Förnandlingarne skola hafva desto mer utsigt till framng, om de ej as af vapenbuller eller den riska heders lans retlighet. Kejsarens reqering hyser den östan, att vid antagandet af le trenne hofvens förslag de magter, som nu sysätta sig med krigsrustningar, skola visa sig mgade att hålla inne dermed, äfven om de skulle hysa någon tvekan att ställa sina stridskrafter åter på fredstot. i ..France anser för sannolikt, att kon-J ferensen eller kongressen skall öppnas d. : i — — — —— — — 10 dennes, och berättar ryktesvis, att kejsar Napolcon sjelf skall öfvervara dess första sammanträde. För att befrämja underhandlingarnes gång synes man hafva blifvit enig om att utrikesministrarne skola träda uti de i Paris ackrediterade gesandternas ställe, enär man befarar, aft myc-l. ken tid annars skulle förspillas med rapporter, inhemtandet af instruktioner o. s. v. Folnl leitung påpekar, att Berliner kabinettet ogerna ser tyska förbundet representeradt i Paris, emedan förbundsgesandten der kommer att tala i hela Tysklands namn, ehuru han faktiskt representerar endast mellanoch småstaternas intressen. Verkliga orsaken hvar Berlinerkabinettet misstycker tyska förbundets deltagande i förhandlingarne ligger dock utan tvifvel deruti, att majoriteten af förbundsstaterna sympatiserar med )sterrike. I samtliga mellanstaterna, Baden inbegripet, stå folkrepresentationerna på samma sida som regeringarne, så att de af dessa begärda militärkrediterna svårligen skola stöta på starkt motstånd; dock rör sig nästan öfverallt ett större eller mindre neutralitetsparti, som vill göra regeringens icke-delaktighet i kriget till vilkor för bifallet. Detta neutrala parti — som i Sydtyskland, väl med orätt, stämplas som Bismarcks hemliga vänner och medhjelpare — synes vara starkast representeradt i Hannover, svagast deremot i achsen och Wärtemberg. De ministeriella Berlinertidningarne fortfara att flitigt annotera alla tecken, som bebåda krig och kunna begagnas som argument för påståendet, att det är Österrike, som framtvingar det. Så skrifver Norddeutsche Zeitung: Vi måste fästa våra läsares uppmärksamhet på de tvenne vaste fredstecknen från Österrikes sida. rr Wien hafva ordres utfärdats om en ny utskrifning, omfattande åldersklasserna 1841—1815, hvarjemte det för militär tjensten föreskrifna soldatmåttet blifvit nedsatt med 1 tum, och Wiener Zeitung offentliggör en lag om upptagandet af ett tvångslån i Venetien. Vi befara dock, att dessa åtgärder skola fullständigt missförstås, och hvad den sednare angär, specielt i Italien. Ett sådant tvångslån just i den provins, om hvilken striden mellan Österrike och Italien vände sig, skall, enligt vår mening, i sistnämnda land betraktas som en utmaning, och från hela folket skall höjas ett rop af förbittring, för hvilket regeringen i Florens omöjligen kan tillstoppa sina öron. Derföre förekommer det oss, som denna sednare underrättelse är af stor omedelbar betydelse och i hvarje fall icke skall verka gynnsamt på konferensen. Österrikiska regeringens beslut att inkalla holsteinska ständerna betecknas af samma Bismarckska organ som rent af en krigsutmaning till Preussen. I krigsrustningarne och trupprörelserna har ingenstädes inträdt något afbrott. Såväl i Preussen Som Österrike befordras dagligen ofantliga transporter af soldater och krigsmateriel i alla riktningar. General Benedeks afresa till nordarinåens högavarter anses allmänt som ett säkert tecken till att krigets utbrott skall följa omedelbart på ett väntadt resultatlöst slut på konferensen. Om de vilkor, på hvilka Benedek, denne man afen ringa, borgerlig härkomst, låtit förmå sig att emottaga verbefälet öfver nordarmåen, meddelar förf. till .,Politiska bref i Kömische Zeitung följande: Benedeks första vilkor var, att nordarmöen upptill 300,04 man. IHans argumenter härför jande: -I detta ögonblick är Preussen för oss en farligare och mer förhatad fiende än Italien. för framför allt att först angripa rsta kraft och hänsyns 1.1. ot. kTO dem med