Finland. I Helsingfors Dagblad för d. 25 Maj läses: Veckan, den sistförflutna, har röjt en rörligare fysiognomi än Helsingfors på länge upplefvat. Wären har gjort sin första allvarsamt menade påhelsning, och med den inryckte äfven vår nye generalguvernör i kejserliga palatset. Betydelsen af ett ombyte, så vigtigt som detta, har naturligtvis försatt sinnena i liflig spänning och förvä tan. Om Onsdagen trängde man sig nere vid ångbåten ,,Grefve Bergför att få se en skymt af den nye styresmannen, om Thorsdagen böljade menniskomas i esplanaderna och ikring salutorget för att på en gång få ytterligare göra hans bekantskap och fägna sig åt det numera ovanligare skådespelet af en militärparad, med all sin plymagerade ståt och öfvertyga sig om att gensdarmerne och deras hästar ingenting lärt och ingenting glömt? på dessa sednaste trettio är. Den nye generalguvernörens tal till staterna har hos allmänheten ingifvit förhoppningar om att man på högsta ort vill hälla våra institutioner i helgd och att det nu skedda ombytet således icke skall hafva att betyda någon. förändring i det system, som under den förre generalguvernörens tider blifvit följdt. G refve Adlerberg har i alla fall pointerat den del af sitt program, i hvilket han utsäster sig att med omtanke stå vid vår egen styrelses sida i afseende å landets utveckling och helighallandet af dess frioch rättigheter. Detta är en lugnande sak under tider, då man stundom tyckt sig förmärka att molnen dragit sig samman vid vår horizont och då man äfven tyckt sig förnimma iskans mullrande på afstånd.