ebenos lias. sennor! Mycket angenämt att göra er bekantskap. Kan ni måhända gifva oss en förklaring hvarför ni ankrat här med edra båda skepp framför vår stad? Ett leende öfverflög sjömannens mör drag, då han svarade: — Med vida större rätt, min ärade sennor, kunde jag fråga er hvarför ni låter skjuta på ett par fartyg tillhörande ert eget land, hvilka besöka en hamn inom sitt eget lands gränser. — Jag ber, afbryt mig ej. Vore jag verkligen fiendtligt sinnad mot er, så hvad hindrade mig från att taga en förfärlig hämd för denna föroimpning, ty ni måste erkänna, att en enda mot dessa bambushyddor afskjuten kanonkula skulle anställa en stor förvirring och hota många menniskolif. Men för att ej utgjuta vårt dyra fosterlands trogna undersäters blod, för att ej upptända inbördeskriget på denna fredliga ö, kommer jag jelf till er ännu en gång för att uppmana er att göra det, som ni numera ej kunna indra: Att erkänna republikens nuvarande president, hans excellens sennor Mosquera, och svärja honom trohetseden. Jag kommer endast som fiende till dem, hvilka vägra att aflägga denna ed, — i annat fall äro vi vänner och bundsförvandter, och jag ger er mitt hedersord att hvarken er stad, eller någon af dess lojala borgare skall någon skada vederfaras. — Men bäste herre, sade alkaden, redan till hälften vunnen genom de vänliga och kloka orden, ehuru ännu i förlägenhet huru han inför de närstående skulle förmildra en kanske något för hastig opinionsförändring, — vi — vi veta här ännu ingenting om hans excellens, den nye pre