18:0. Filosofiska fakulteten. 0. Adjunkter och docenter. Öfrige gäster. 21:o. Cives academici samt 22:0. ITvenne marskalkar. Efter promotionen går processionen nei i kyrkan der predikan hålles, hvarpå akter är slut. Kl. 3 stor middag i orangeriet botaniska trädgården, och kl. 5 öppnas portarna till densamma för icke deltagande gäster. Kl. 9 bal å Carolina. — Tyvär gick ryktet i fullbordan att vi ej skulle få se någon af vårt konungahus. Som tiden lider mot ångbåtstimman, ha vi ej mer att bifoga än orden till promotionskantaten, och återkomma i nästa bre till hvad ytterligare kan specificeras af all: dessa ynglingafester. Som förut är nämnd äro orden författade af kandidaten och, ni läser detta, filosofie doktorn C. D. a Wirsen och musiken af direktör Josefsson Koralen som börjar akten sjunges på me lodien ,, Hela verlden fröjdes Herran: Choral. Herre! till vår unga skara Blicka ned med nåd och frid! Oss beskydda, oss försvara Under hvarje lifvets strid! Hur den går, vår lefnads stig, Låt oss aldrig glömma Dig! Du oss styrkt i mödans timma, Du oss stödt med mägtig hand, Du har skingrat tviflens dimma, Som fordolt din himmels rand. Oss till ljusets kämpar vig! Låt oss aldrig glömma Dig! Recitativ. Ej utan strider vinns din segerfröjd, Du, som vill stå bland ljusets helga skara. å lyft din blick mot himlens höjd, Och svär det evigt sanna att försvara! Korsriddarn lik, åt Guds banår. Åt himlens sak i dag din lefnad egna! Se, målet vinkar! Mot ditt öga ler Det helga land du lofvat har att hägna; Med Herrans segerkraft du går Att helgas ljuset i din ålders vår; Så gick i fordomtid till fjerran länder Med Kristi kors i vigda händer En riddarskara fram med magt på ärans stig För Herrans ord att manligt offra sig. Qvartett. Så äfven nu i ödmjukhet och böner Vigas till striden Nordens söner, Till strid för allt hvad heligt är. Derför samlas de i templets sköte, Derför vilja de till stridens möte Stridens helga tecken motta här. Chör. Till strid för det Evigas seger, För tankens och frihetens rätt! För allt hvad gudomligt du eger Till striden, du ynglingaätt! Chör under bekransningen. Kransen er vinkar, reen målet är vunnet, Närmaste målet, som fröjdat ert sinne, Lifvat ert mod i arbetets vakor, Eggat er ande till fasta beslut. Men om för sanningens heliga rike Redligt I brunnit, manligt I kämpat, Finnen I ock i växande trånad Fjermas alltmer ert anade mål. Kretsen alltmer sig vidgar för blicken, Kretsen af nya, skönare strider, Mödor i ljusets saliga tjenst! O, huru ljuft att lefva och verka! O, huru litet ännu I verkat! Upp då att offra åt himlen ert lif! Men lagern, som sänkes nu på er hjessa, Vissne, om trolöst I bryten er ed! Väl är det ljuft att med brinnande ande Trängta till vetandets lockande skatter, Bryta dess guld ur mägtiga schakter; Väl är det ljuft, — men det är dock ej allt! Ser du ej hvita liljornas kalkar, Oskuldens liljor? Trampa dem aldrig! Hör du ej rösten ur barndomens dalar? Slut ej ditt öra för engelens röst! Hör, hur han talar mildt och allvarligt, Talar om tro, som vågar och lider, Talar om kärlek, ödmjuk och stark! Tanken må storma himmelens boning, Viljan må kämpa, ensam och sluten: Har du ej kärlek, — det båtar dig ej. Så älska och hoppas, forska och handla! O, berga ur barndomens ängder dess frid! Festen är inne: som fordom i Hellas, Deliern skådar ungdomliga lockar Prydas af lagerns grönskande kransar, Segrarnas tecken och mödornas pris. Men i det kristna, det åldriga templet Ljuder det starkt: ned, ned för den Högste! Gudi allena äran och lofvet! I ören svage! Herren är stark. Visheten bor ej hel uppå jorden, Sanningen skönjes halft utaf menskan, Brutet allena se vi dess sken. Men uti trons och kärlekens gerning, Forskningens djup och konstens gestalter Se vi din stråle, du eviga ljus! Så lef för det goda, bilda det sköna. För sanningen kämpa — och segren blir din!