kas akticegare äro medlemmar af kyrkan och hvilka sålunda ställa byggnaderna till kyrkans förfogande, men kyrkan såsom sådan eger sjelf intet. Men huru kan man åvägabringa dessa stora summor? Der måste då finnas mycket rika medlemmar, som lemna betydliga bidrag ? Visserligen finnas sådana, men det är dock ej dessa bidrag, som gifva de stora summorna — dessa framkomma genom de små kollekterna, från arbetaren, som ger sina 10 centimer i veckan, från tjenstemannen, som försakar sina cigarrer eller sitt kaffe, för att i dess ställe lemna besparingar till kyrkan. En af den fria kyrkans förste talare har i dag hållit en söndagsskola eller katechism, uti en af församlingens lärosalar. Der voro ett och annat hundratal af barn samlade — de komma hit alldeles frivilligt. Hr Bridet, så hette talaren, öppnade, efter det en psalm blifvit sjungen, bibeln, och en af gossarne uppläste ett par verser ur Apostlagerningarne. Man var vid det kapitel, som omtalar Pauli vistelse i Grekland. Öfver talarestolen hängde en karta. Talaren utpekade Athen och Korinth, redogjorde för båda städernas mest karaltteristiska förhållanden och gaf barnen sedermera frågor, för att utröna om de bevarat det sagda i minnet. Särskildt talade han om att Paulus lefde i Korinth af sina händers arbete, arbetande hos en tältmakare, likasom Kristus var vagnmakare (till stöd för den sednare åsigten upplästes ett språk, der den reformerta bibeln har en annan öfversättning än den lutherska). Här hade han tillfälle att utlägga arbetets heder samt att framhålla hurusom det var alltför väl förenligt med ett kristligt lärarekalk att förvärfva sitt uppehälle med sina händers verk. Han visade ock att Paulus, vid ett annat tillfälle, emottagit understöd af församlingarne, för att kunna mera odeladt egna sig åt sitt andliga värf. Hela denna framställning var praktisk och konkret, så att Paulus framträdde i rent mensklig gestalt. — Till sist ställde hr Bridet till barnen en samvetsfråga, som han dock ej ville att de skulle högt besvara: han frågade om de uppfyllt hans begäran att bedja för de olyckliga missionärer och deras familjer, hvilka nyligen blifvit tillfångatagna af Basutos i Sydafrika. Hade de hittills glömt detta, så bad han dem nu ej glömma det under den kommande veckan. Framställningen var ett enkelt, lärorikt samtal, af mycken innerlighet, men dock af öfvervägande praktisk, sedlig karakter. Den kunde ej annat än göra intryck äfven på äldre åhörare. Lausanne har flera museer af stort värde. De zoologiska, geologiska och andra naturhistoriska samlingar, som tillhöra akademien, äro både rika och väl ordnade. Den ethnografiska samlingen är ej så rik, men erbjuder dock många föremål af rätt stort intresse, hvaribland må nämnas tvenne mumier, upptagna ur en egyptisk graf. — De rika och intressanta arkäologiska samlingarne hafva för sin utveckling och anordning att tacka den äfven hos oss kände arkäologen professor Fr. Troyen, som på samma gång är en af pelarne i den fria kyrkan. — Af sednare ursprung är en rätt vacker tafvelsamling samt inditstri-mutsettm, som väl vore förtjent af en närmare beskrifning. Här äro ypperliga materialer till den ännu oskrifna industriens historia, som skulle ega ett högt värde både för allmän bildning och för yrkesbildningen. Så ser man t. ex. här boktryckarekonstens gradvisa utveckling från de första försöken på detta område till innevarande tid. På samma sätt ser man porcellänets tillverkning, glas-tillverkningen, med profver från skilda tider och olika folk. Vidare skådar man mynt-präglingen, lithografien, väfnadskonsten, färgeriet, träsnideriet, metallernas utveckling från deras mineralier, m. m. Vid hvarje föremål äro fästade uppgifter å namn, årtal, o. s. v., så att man kan väl undvara katalogen. Detta museum, som tillkommit genom enskilta gåfvor, innehåller många högst dyrbara saker i gamla bronzer, vaser, pergamenter och papyrusblad, m. m. Det är fritt öppet för allmänheten vissa dagar i veckan, deribland på Söndagen efter kl. 11 f. m. Lausanne, likasom så många schweiziska orter, har en mängd s. k. pensioner, der resande taga in och vistas en längre eller kortare tid. En sådan pension hålles af en svensk dam, som bland andra gäster haft under ett par år till pensionär den bekante franske politikern Flocon, hvilken icke längesedan här aflidit, ett föremål för vår goda landsmaninnas omsorger. Här infunno sig, vid hennes bord, under Plocons sjukdom, många af Frankrikes utmärktaste män, och den gamle Flocon, som aldrig böjt sig för vare sig ,monseiur Napoleon eller ,, madame Eugenie, åtföljdes till sitt sista hvilorum af en procession utaf ett par tusen personer. En annan sådan pension, hvari jag har den glädjen att vistas, har länge varit känd af svenskar, så att der ofta varit samlad en liten svensk koloni. Man lefver här helt och hållet en familj. En vördnadsvärd husfader, en bildad, vänlig och omsorgsfull husmoder samt älskvärda och talangfulla döttrar bereda här åt de från skilda orter sammanträffade fremlingarne ee — : 11