Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1866, sida 2

gen. Det tycktes verkligen blifva allvar iaf, och arklimästaren kallades till quarterdäck. — Låt edra män stå klara vid kanonerna, sir, sade kaptenen till honom, — och vid första skott från land svarar ni smed en s va, — en hel bredsida (det var tre kanoner på hvarje sida), och sigta väl. — Godt, sennor almirante, sade fransmannen med handen vid mössan, — men — tillåter ni mig göra en anmärkning? — Hvar har ni då att anmärka? srågade kaptenen barskt. — Ingenting annat, fortfor fransmannen, — än att skonerten ej uthärdar kanonernas affyrande. De äro för svåra för oss. — Och först nu i det afgörande ögonblicket kommer ni med den anmärkningen! utbrast kaptenen. — Sennor, svarade mannen lugnt, — då jag arresterades af polisen i Buenaventura för det der lilla slagsmälets skull och erhöll valet mellan att sitta två månader i en pesthåla till tängelse, eller att gå ombord på det örlogsfartyget, hade jag ingenting att sköta med de: ; besty ckning. Men nu har ni gjort mig till arklimästare, och det är min skyldighet att varna er för faran. — Ni vill väl icke dermed säga att vi ej kunna våga att lossa ett skott? utropade amiralen. Å (Forts.)