Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1866, sida 1

och officeren skyndade ut i vattnet, utan att tänka på sina blanka stöflor och torra benkläder, uppnådde med några steg sin båt, gick ombord, och emedan roddarne använde sina åror med all kraft, ilade den klumpiga jollen åter uti djupt vatten samt tillbaka mot skeppet. IV. Tomacos intagande, Ute i sjön hade manskapet emellertid med stor spänning emotsett utgången af parlamentärens uppdrag, ty detta afgjorde ju om de skulle lugnt besätta den framför dem liggande ön, eller eröfra den först efter en kanske hård och blodig strid. Och ett besynnerligt manskap var det verkligen, som uppfyllde de små fartygens däck. Isynnerhet skonerten, det starkare fartyget af dem båda, utmärkte sig derigenom, ty ett mera sammanrafsadt följe kunde man knappt tänka sig. Icke en man såg ut som den andre eller hade det minsta af sjömannen i sitt väsende. Smutsiga, trasiga, icke en gång af samma hudfärg, hvilken visade alla möjliga schatteringar från negerns dunkla svarta till halfindianens bruna hy, krälade de om hvarandra på däck, och de tre eller fyra europeerna ibland dem tycktes tillhöra en helt annan verld. Isynnerhet styrmannen, en engländare, och likt alla engelska sjömän snyggt och prydligt klädd, betraktade med obeskrifligt förakt detta slödder, då han nu på quarterdäck med kikaren i handen afvaktade order af kaptenen, en nygranadienser. (Forts.)