Bref. (Från H.-T:s korresp.) Upsala den 26 Maj. Med gårdagens vackra morgon gladde man sig åt att vid ett vårligt klimat med vög himmel få njuta den tillstundande stora festen, som borgerskapet och medlemmar af kringliggande landsorter skulle på aftonen ge. Emellertid så mulnade det betänkligt på eftermiddagen och redan kl. 5 började ett duggregn af intensiv natur, hvilket med. glädje vid alla andra tillfällen än nu skulle emotsetts. Litet hvar börade se misslynt ut och troligen voro arrangörerna det ej minst, som nu skulle se nela sin rika tillställning och alla de med mat fullsatta borden obarmhertigt angripna af en Syndaflod. Som vi studenter i allmänhet icke frukta hvarken det ena eler andra elementet, så infunno vi oss i Odinslund på utsatt timma kl. 6, klädda i wita mössor och dito halsdukar med eller utan paraplyer, allt efter tycke och smak, och inom en liten stund satte den kolossala samlingen sig i gång med fanor och ångare i täten och ryckte med ,,drypande steg in i Botany Bay — ty så kunde man lör aftonen kalla den — der vi efter afsjungandet af Sjung om Studentens lyckliga dag af borgmästare Kindeström helsades välkommen från en talaretribun. Pelarfacaden af Lännåanska salen var smakfullt dekorerad med granar, guirlander och festoner och öfver kapitelerna hängde de olika nationernas vapen, sex till antalet, samt ett stort lejon i en midtelsköld. Bakom pelarne satt Uplands regementes musikkår och spelade hela aftonen omvexlande och god musik, då ej studenterna sjöngo, och inom parenthes kan nämnas att säkerligen var körstyrkan denna afton långt öfver 200. Sedan man för tillfället satt bort sina paraplyer mellan träden för att i stället fatta i knifvar och gafflar begynte den materiella delen af festen, men kanske den icke minst komiska. Vi hade muntert det är gifvet, och mången som varit med om utfarten till Fredensborg, der danske kongen under studentmötet 1862 gaf sin storartade studentmiddag, hade goda råd att gifva åt yngre kamrater hur man skall skicka sig vid slika fall, då himlen öppnat sina slussar, och sådana bestodo vanligen i att krypa under bordet och rädda hvad som räddas kunde. Emellertid stod det icke änge om förrän första akten var undanstökad, cigarrerna tända och med friskt mod vandrade man åstad till de bord der punsch och carolina blandade sig med himmelens nektar. Smäningom visade sig en klar strimma vid horisonten och den blef allt större och större, tills den der nedgående solen omsider tittade genom trädens grenar och regnet afstannade på några timmar. Den förste, som beträdde talarestolen, var landshöfdingen grefve Hamilton, som ungefär med följande ord föreslog en skål för H. M. Konung Carl X Det är en gammal sed att då sv män samlas till allvarliga idrotter och skämtande samqväm, man börjar sin fest med att tänka på landets fader, vår älskade konung. Vi må prisa oss lyckliga att då krigets åskor äro färdiga att skaka hela Europa, vi kunna samlas med hvarandra och ha det medvetandet att vi sitta trygga och lugna under spiran af en vis monark. Med detta medvetande och med fast förtröstan till vår konung hembära vi honom nu vår underdåniga hyllning, då vi för honom utbringa ett ljudeligt lefve. Under fanfarer och hurrarop tömdes skålen. — För gästerna föreslogs skålen af major Lagerbring och på detta tal tackade å akademistatens vägnar professor Spongberg i ett långt föredrag, å studentkärens, docenten Engstrand, samt å skolstatens adjunkten Winqvist. Derefter förklarades ordet fritt. Festen fortsattes till omkring midnatt med regnskurar då och då. Botaniska trädgården var upplyst med mareschaller och pelargången med fotogenlampor, som förhöjde utseendet af de festliga grönskande draperierna. Vid skålen för studentkåren utdelades följande verser, författade af Herman Bjursten: Fast politikens åskor skocka sig Omkring ett hotadt, ett förskräckt Europa, Fast barometern länge stått på krig, (Af Bismarck och konsorter kokadt hopa) Vi blekna likväl ej; — och utomdess Så hålla vi ju här en — fredskongress. Hell Er Studenter! Skön, som majsol ler, Och rik på smycken, som den friska våren, Ungdomsgudinnan latt omsvä r Er, Med purpurkind och rosor uti håren. I öppnen blott Er famn och tagen mot, Då hon sitt fullhorn tämmer för Er fot. Student, hur lycklig är Du ej och rik! Knappt finns på jordens rund i makt Din like: Medborgare i tankens republik, Man Konnnd redan uti drömmeng riko!