örstå vårda samt föra sina hästar, hvilka iro i allmänhet vackra, men långsamma. Det är emellertid ett vapen, som ej mycket påkallas i ett så kuperadt land som Schweiz, der dess hufvudsakliga förrättningar skulle blifva att utgöra utposter u och patruller samt verkställa rekognosce-h ringar. För denna tjenst torde den schwei-Jr viska dragonen vara tillräcklig, men tillln följd af dess svaga instruktion och bri-sa stande snabbhet kan detta vapen ej bli af synnerligt gagn mot kavalleri. Guiderna synas dock utgöra en ganska l öfverlägsen trupp. De rida lättare hästar l och äro utvalda för deras högre förstånd. j De måste förstå två språk och kunna ut-i föra enkla ritningar öfver vägar, åtföljda af statistiska rapporter. Deras förnämsta lr förrättningar äro såsom ordonnanser ochlr guider till brigadstaberna, m. m., och dels bilda i ett land som Schweiz en högst värderik och verksam kår. ( Jag är ledsen att ej hafva egt tillfälle att se några schweiziska ponton-kompanier, hvilka, efter hvad jag hört, skola vara ganska goda. Från det sätt, hvarpå ppörerna verkade, är jag benägen att bilda mig ett ganska fördelaktigt omdöme om dem. Då hvarje man i Schweiz är skyldig att efter sitt 20:de år göra militärtjenst, så erbjuder sig deri ett godt tillfälle att utvälja yrkesmän för den lilla sappörkåren. Denna består sålunda af allenast yrkesarbetare af en högre ordning, och då de för sitt uppehälle äro beroende af sina yrken, från hvilka de hvarje år undandraga en blott kort tid till militärtjenst, äro de stadgade och intelligenta män, som fullkomligt förstå att begagna sina verktyg. De synas förrätta sitt arbete med nöje och hafva en stark esprit de corps. Ehuru de naturligtvis ej äro så drillade, som i en regulier arm, så utgöra de en kår, hvilken, såsom sappörer, skulle göra heder åt hvarje arm. Efter manövrerna såg jag vid Bundsskolan i Thun några arbeten utförda, som tillhöra deras instruktion; fältverken af trä, såsom blockhus, bryggor, m. m. voro särdeles nätta och starka, och jag iakttog att man egnade en serskild uppmärksamhet åt deras instruktion, beträffande provisoriska hus och köksplatser. Till de förnämsta föremålen för dessa öfningsläger hörer de högre officerarnes instruktion och öfning. Ändamålet synes blifva fullt uppnådt. Icke allenast de officerare, som äro dertill kommenderade, deltaga i dessa läger, utan ock ett stort antal andra, som ej äro af tjenstpligt ålagda att vara närvarande. — Det största nit utvecklas af officerarne och de spara ingen möda att fullgöra sina åligganden; hvarje dags manövrer diskuteras fritt af alla, till stor nytta för saken. Härtill kommer att man af alla stabsoch kommenderande officerare fordrar, det de skola afgifva dagliga rapporter öfver rörelserna, jemte sina anmärkningar, hvilka, sedan de blifvit öfversedda af den högste befälhafvaren, slutligen öfverlemnas till krigsdepartementet. Dessa manövrer tjena ock att bringa alla de olika afdelningarne i verksamhet. Ett centralmagasin var uppfördt genom ett artilleridetachements försorg, hvarifrån trupperna i de särskilta kantonnementerna blefvo hvarje afton försedda med sin munition, för att ersätta hvad som åtgått under dagen. — Kommissariatets förråder voro väl organiserade, så att det ej var någon svårighet att förse alla bivuaker och kantonnementer med deras kost och foder. Ett präktigt centralhospital var provisoriskt inrättadt i en stor, väl ventilerad byggnad. I det hela: ehuru den schweiziska arm6en endast kan betraktas såsom en väl organiserad milis och derför ej kan jemföras i rörelsernas precision med Europas reguliera armber, så bildar den dock en ganska vacker kår, under intelligenta och nitiska officerare, med förmåga att uthärda ett krigs mödor samt ett mått af instruktion, som gifver denna armå ett stort värde såsom försvarskraft och som, efter ganska få månaders fortsatt tjenst, skulle utveckla densamma till en effektiv kår för all slags krigstjenst. ag kan ej sluta mina iakttagelser öfver den schweiziska armen utan att anmärka soldaternas utmärkta stadga och deras frihet från förbrytelser. Det sätt hvarpå de manövrerade genom fruktträdgårdar, fulla af mogen frukt, och den obetydliga skada som gjordes, förtjenar den högsta aktning. I en republik, hvars konstitution i en af dess första artiklar innehåller att der finnas inga underdånighets-förhållanden, inga företräden i fråga om vare sig ort, börd, familj eller personer — borde man vänta att brott mot disciplinen skulle ofta förekomma. Men ehuruväl der rådde mycken förtrolighet mellan de olika graderna, då i somliga fall soldaten var af-en lika eller högre samhällsställning än officern, så kunde ingen brist på respekt förmärkas. Den militära andan var nog att bereda respekt åt den medborgare, som bar den högre gradens tecken. — — — — — ——— ——— — — -— Km rr mr rr mA oc