Armens beklädnad och beväpning. All armåens beklädnad, likasom dess utredning, är noga bestämd genom allmän förbundslag, hvars efterlefnad från kantonernas sida strängt öfvervakas af inspektörerna för de särskilta vapnen. Kostnaderna härför drabba dels kantonerna, dels kommunerna, dels hvarje individ sjelf. Hvarje i armåen ingången militär måste, efter det andra årets rekrytbildning, vara uniformerad, hvilken förpligtelse fortfar intilldess han utgår ur reserven i landtvärnet. Landtvärnets uniformering bestämmes af hvarje kanton; dock fordras såsom minimum, att hvarje man bär lika hufvudbonad och öfverrock äfvensom en tornister eller ränsel. Beklädnaden består i mörkblå eller mörkgrön vapemock, med hvita metallknappar, blå byxor samt damaskor; för hufvudet en liten konisk tschakå. Öfverrock med ärmar af mörkare eller ljusarel. tyg. utmärkelsetecken äro epåletter af silfver, från majorsgraden försedda med fransar. Så snart trupperna ingått ur den kontonala i Edsförbundets tjenst, bära de på venstra öfverarmen ett rödt band med Edsförbundets kors. Uniformens anskaffande sker inom de olika kantonerna mycket olika. I Ziirich tillhandahåller staten hvarje man uniform, som han sjelf beställer, till ett pris af 50 fr., hvilken kostnad, då mannen saknar tillgångar, ersättes till staten af den kommun, som mannen tillhör. I några kantoner lemnar staten, ur sina förråder, uniform likasom vapen, hvilka böra återställas vid hvarje tjenstgörings slut, men i de flesta återställas de icke förr än efter tjenstetidens slut. Kostnaderna variera här på ett sällsamt sätt, drabbande t. ex. hvarje infanterist i Apenzell med 512 fr. ochi Neufchatel med 108 fr. — Kantonens kostnad för hvarje manssbeklädnad och beväpning utgör utomdess i Neulchatel 76 fr. i S:t Gallen 108 fr. 0. 8. v. Hvarje infanterist erhåller, vid andra årets rekrytskola, utur kantonens förråd sitt gevär, hvilket han, till regeln, under hela sin tjenstetid, äfven efter det han ingått i landtvärnet, hos sig behåller och vårdar, varande underkastad de härför tidtals förekommande besigtningar från dels kantonens, dels Edsförbundets sida. För infanteriet införas oaffätligt refflade gevär ). På samma sätt och under samma vilkor erhåller skarpskytten sin studsare, artilleristen sin sabel och kavalleristen sina pistoler. Kostnaderna härför, hvilkasammanhänga med beklädnaden, variera, såsom ofvan är nämndt, högst betydligt. Kavalleristen måste hålla sig egen häst, för hvilken han dock erhåller ersättning, i händelse af skada under tjenstgöringen. Alla officerare måste hålla sig sjelfva uniform och vapen. Armeens materiel. I den schweiziska armåen är det artilleriets materiel, som intager det framstående rummet. Denna levereras dels af Förbundet, dels af kantonerna. Tillsammans har Edsförbundet att disponera öfver 222 bespända kanoner, af olika kaliber, och 22 raketsiäll, hvartill kommer ett positionsartilleri om 242 kanoner. Af kanonerna äro endast de 4-pundiga refflade, skjutande en konisk projektil af 9 sl. vigt. Såsom egendomligt och anmärkningsvärdt bör särskildt beaktas det schweiziska bergsartilleriet, bestående af 8-pundiga haubitzer, hvilka kunna lätt lyftas ur sina lavetter och på hästrygg transporteras till ganska otillgängliga platser, för att der åter ställas i position. Schweizaren lägger stor vigt vid detta vapen. Man har dock ännu endast 4 sådana batterier om 4 kanoner, jemte ett reservbatteri. Af artilleriets materiel underhåller Edsförbundet omkring en tredjedel; återstoden levereras af kantonerna efter den derom uppgjorda och i förbundslagen införda fördelning. För kantonen Zirich uppgingo, exempelvis, under 1865 kostnaderna för tyghuset till nära 100,000 fr. Alla hästar till artilleriet och trainen lemnas proportionaliter af kantonerna. Sammanlagda antalet af hästar för artilleri och train, hvilket utgår från de särskilta kantonerna för den tid, då deras tjenst påkallas, uppgår till något öfver 6,000. De vid rekrytöfningarne erforderliga hästar anskaffas af Edsförbundet eller hyras från kringliggande trakter, hvarefter kostnaden, efter fördelning, ersättes af kantonerna. Det står dock kantonerna fritt att sjelfva lemna det från hvar och en påkallade antal hästar. Då artilleriets hästar sålunda till regeln förhyras för hvarje truppöfning, måste man antaga, att hästarne blifva alltför ojemna och ovana vid dessa förrättningar. Denna olägenhet upphäfves dock derigenom, att uthyrandet af hästar till artilleriet blifvit en affär, hvadan samma hästar årligen återkomma. Då krig hotar uppköper Edsförbundet hästar, hvaraf i öfrigt ett mindre antal finnes i förbundets stallar. ) I Schweiz ventileras i denna stund lifligt frågan om införande af bakladdningsgevär. Armöens officerare bära samma uniform;