Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1866, sida 1

merna, som skola begagnas till golf eller väggar, en annan samlar säf eller palmblad till tak och sammanbinder dem medelst bast till knippor. Sedan groparne blifvit gräfda i hvilket stödjepålarne skola stå, hvilka skola uppbära den öfre och enda våningen, så är äfven huset färdigt inom en enda vecka och kan bebos. Husen hvila här alltid på pålar. Detär mycket sundare och luftigare samt äfven nödvändigt för den mängd krypfän, som annars skulle infinna sig vida talrikare. Endast i städerna hafva handelsmännen sina butiker på nedra botten, i det de hafva uppfört ett bambusskjul omkring stödjepålarne, men äfven de bo i öfre våningen. Ofverhufvud kan det ej falla någon in att sofva på den fuktiga marken, såvida man icke befinner sig ute i skogen och är tvungen dertill. Sennor Ramos fordrade ej detta ens af sitt tjenstsolk, utan uppförde åt dem en liten serskild byggnad, som visserligen hade sin egen stege, men stod i förbindelse med hufvudbyggnadens öfre våning medelst en smal, svigtande bambusspång, som under nätterna afstängdes genom en mattbeklädd gallerdörr af samma material. Såvida Tomaco-boarnes förmodan var riktig, måste sennor Ramos vara en mycket rik man, ty han arbetade icke allenast ej — det gjorde äfven många andra i Tomaco, — han sålde äfven ingenting, samt betalte allt hvad han behöfde — ehuru det icke var särdeles mycket, — kontant, och med blankt silfver. Han lemnade äfven ganska sällan sitt hus, men skref der flitigt, och endast då den engelska ångaren anlände, följde han kaptenen ombord, stannade der tilldess det lilla fartygets maski