20GEs—2 1L2— 2— a 34, Kurhessen 31, Hessen-Darmstadt 28. Ba-Js jern 14, Mecklenburg 4, Hannover 3, Wr-Jl temberg 2, Sachsen 2, från flera smärre sta-i ter 2 eller 1, från Österrike ingen — tillsammans 252 deputerade. Församlingen!. visade sig vara delad i ett fredsoch ettll krigsparti, af hvilka det förra, som utgjordel1 majoriteten och genomdref sina resolutio-t ner, ville, att folket i mellanoch småsta-. terna skulle så länge som möjligt bibehållaf sin neutralitet, medan krigspartiet ville, att hela Tyskland skulle ställa sig i vapen i 4 mot Bismarckska politiken och begagna den närvarande ställningen, för att bringa en demokratisk revolution öfver hela Tyskland i gång. Bland krigspartiets och revolutionens förespråkare voro Welcker från Heidelberg, dep. Neergård från Kiel, samt Venedey och Gögg. En af de häftigaste antipreussiske talarne, hvars ord emottogos med bifallsstorm på gallerierna, var just en preussare, den bekante deputeraden Freese. Under förhandlingarne kastades från ett af gallerierna en explosionsapparat (,,Kanonschlag), hvars förfärliga dån ett ögonblick döfvade de närvarande och kom de qvinliga åhörarinnorna att svimma eller fly. Deput. v. Bemigsen anmärkte: mina herrar, vi få snart vänja oss vid dylika kanonslag, hvarefter förhandlingarne fortsattes, ehuru ytterligare sex explosioner följde, som delvis förstörde salens väggar och dörrar samt fyllde den med krutrök. — Följande dag hölls, under presidium af dep. Kolb från Spejer, en folkförsamling, på hvilken krigspartiet vår allena styrande. Den första af de utaf denna församling fattade resolutioner hade följande lydelse: , Tyskland måste göra väpnadt motstånd mot Preussens politik och fredsbrott. Neutralitet är feghet eller förräderi. Från Wien afgingo dagligen 20 extratäg med trupper och krigsmateriel norr-ut. Till d. 1 Juni antages österrikiska nordarmåens uppmarsch vara fulländad. Underrättelsen om upprättandet af ett stort befästadt läger vid Florisdorff (1!(5 mil från Wien) bekräftar sig; dess bestämmelse är att betäcka hufvudstaden samt tjena till militärisk samlingsoch stödjepunkt. ITALIEN. De tio frivilliga regementena voro färdiga snart sagdt i samma ögonblick, som det dekret, hvilket bestämde deras organisation, utkom. Som förut är sagdt, började man derefter att genast bilda nya frivilliga regementen. Äfvenså reorganiseras den genuesiska skarpskyttekår, som vid expeditionen till Sicilien gjorde så stor nytta. Garibaldi vill icke, att studenterna skola: bilda serskilda kårer, utan att de skola fördelas på samtliga regementena. I Toskana skall en reservkär af 50,000 man, med hufvudqvarter i Florens, uppställas. Flottan är nästan helt och hållet koncentrerad i Tarent. Fortfarande gå äfven bersaglieri och lätt infanteri till denna stad. Vemton transportskepp ligga färdiga att taga trupper ombord, och då tillika depoter af fem frivilliga regementen finnas i Bari och Barletta, vid kusten af Adriatiska hafvet, så tror man allmänt, att man afser en öfverrumpling af Istrien eller en ockupation af Dalmatien. Från Rom skrifves: Dagligen afgå härifrån unga män till närmaste gränsstationer, för att vinna inträde hos friskarorna: Till och med gifta män begifva sig dit i detta ändamål. Många af den jägarebataljon, som består af infödda romare, hafva deserterat, och för några dagar sedan hade: man fasttagit och återfört alla sådane desertörer. FRANKRIKE. I motsats till hvad åtskilliga tyska tidningar påstått om kongressens skyndsamma sammanträdande, är man i Paris allmänt af den åsigt, att detta icke kan ega rum förrän mellan den 5 och 10 Juni. Då baron Budberg först erhöll kännedom om det franska utkastet till kongressförslaget, yttrade han genast, att hans regering icke kan medgifva den venetianska frågans; upptagande i förslaget ur synpunkt af nationaliteternas rätt, ty, i fall det skulle underhandlas angående Venetiens öde, så borde det endast ske i den hotade europeiska jemnvigtens intresse. Man påstår, att, till följd häraf, det ursprungliga förslaget blifvit modifieradt efter denna åsigt, och att först sedan detta skett den officiella depeschen afgick till Florens, Wien och Berlin. Man omtalar äfven i Paris ett österrikiskt ministerråd, som blifvit hållet om Pingstdagen straxt efter gudstjenstens i slottskapellet slut. I detta ministerråd lärer kejsaren hafva uppmanat hvar och en att oförstäldt uttala sin mening, äfven i afseende på kompensationsfrågan. En af ministrarne hade då, i afseende derå, yttrat, att det visserligen vore att föredraga en territorial ersättning i Tyskland, men att en sådan svårligen torde kunna erhållas. Det vore derföre af nöden att se sig om efter andra medel. Efter en längre utveckling af frågan, hänvisade samme minister slutligen på Bosnien, Albanien och Herzegowina, hvilka länder, såsom bebodda af en katholsk befolkning, väl kunde anses böra komma under en annan regering än den turkiska, och hvilka väl lämpa sig för ett förstärkande af Österrikes makt vid Adriatiska hafvet. Kejsar Frans Josef yttrade under detta ministerråd ingen egen mening. Den franske krigsministern, marskalk 223 Dh 21 2. — i —