Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1866, sida 2

teriella förtrycket af en regering verkar aldrig så olidligt, drifver aldrig så fort till det yttersta som det andeliga, hvilket det egentliga folket icke så lätt känner. Afven Mosqueras regering skulle innevånarne i Tomaco gerna hafva underkastat sig, hvad nemligen de lägre klasserna beträffade, fiskrarne och åkerbrukarne, ty hvarföre skulle de sätta sig till motvärn för ett namns skull och prisgifva sina nät och båtar, sina plantager och trädgårdar? — Men i Tomaco befunno sig en under den gamla regeringen vald alkald, en postmästare, en kronouppbördsman, — idel folk, hvilka visserligen larfvade omkring barfota ogh i kattunsskjortor, men som likväl hade att förlora en ställning. De understödde med sitt anhang den gamla regimen, medan de hitflyktade nygranadienserna uppbjödo alla sina krafter för att motverka Mosquera och omstörtningspartiet. Detta blef dem desto lättare som Mosquera misstänktes för att vilja grunda en militärmakt, och detta var det förhatligaste af allt, ty de unga karlarne fruktade med rätta att blifva kallade under fanan och släpade till det inre osunda landet. Kortligen Mosquera tycktes hafva ringa utsigt för sig i Tomaco, om man hade låtit befolkningen afgöra frågan. Desto större blef innevånarnes oro då den lilla ångaren ,Anna en dag medförde den underrättelsen till Tomaco, att Mosquera hade besatt Buenaventura, och att tvenne ,, krigsskepp redan utgått derifrån för att äfven göra de sydligare belägna kuststäderna den nye presidenten underdåniga. De hade åtminstone redan lemnat Buenaventura då,Annalade till der, ehuru det måste dröja något innan de kunde kryssa sig hit upp, eme