Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1866, sida 3

— Hvar har han lemnat sin hatt och sitt skärp? — Ers Majestät, hatten har två gånger blifvit skjuten af mitt hufvud och en gång borthuggen, rapporterade den unge officeven, — och skärpet kastade jag i ansigtet på en kejserlig kyrassier, emedan jag fö ögonblicket ej hade något annat medel till hands för att rädda mig. —Det är bra, sade konungen i det han gaf den unge mannen en nådig blick. Derefter vände han sin häst och red utefter infanterilinierna. Sedan dimman hade nedfallit och krutröken något skingrat sig, belyste solen de sorgliga följderna af den blodiga, nattliga striden. Konungen hade slutligen lyckats att åter älla spillrorna af sin armå i en fast position gent emot Hochkirch, men knappt hade detta skett förrän Daun gjorde ett nytt anfall. Efter det tappraste motstånd måste preussarne åter vika tillbaka efter nya, smlärtsamma uppoffringar. Men konungen var denna dag orubblig Ännu en gång uppställde han sin arme i slagordning, ännu en gång anföll Dam och tvang åter sin stolte motståndare at vika tillbaka. Nu anlände general von Saldern met förstärkningar skyndade fram till konun gen och frågade med denna äkta soldat anda, som ej låter böja sig af ens de största olycka: — Befaller Ers Majestät att jag skal attachera med mina bu — Nej, sade konungen kort, — vi drag