Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1866, sida 2

och skyndade till branten, utför hvilken hans män just nu åkte. Han ämnade just begifva sig efter dem, då en annan ryttare sträckte pallaschen emot honom och dundrade: .,halt! Med snabb beslutsamhet lossade den unge officeren sitt nya silfverskärp män midjan, kastade det i ansigtet på den fienåtlige ryttaren, och medan denne upplyftade händerna för att gripa efter det dyrbara bytet, skyndade von Barsewisch utför branten. De österrikiska kyrassiererna afsköto sina pistoler och läto derefter sina hästar långsamt nedstiga i hålvägen, medan preussarne åter började att klättra uppför den motsatta branten. Oaktadt de preussiska grenadiererna bade stått sex timmar i den häftigaste eld, oaktadt de under hela denna tid oupphörligt haft en nästan säker död för ögonen och endast för få minuter sedan sväfvat i dödsfara, så väcktes likväl deras gamla soldathumor, då de sågo sig om och varseblefvo huru deras förföljares hästar försigtigt undersökte med framfötterna om de skulle våga bära sina ryttare utför branten. — Se sådana krumilurer de göra! ropade en grenadier. — De se ut som elefanten på marknaden, som skall göra honnör för hela sällskapet! skämtade en annan, — Ni måste sitta af om ni vill helsa på oss! brummade den tredje. — Hahaha! Der stå de som oxar vid en vattenho! ropade den tappre Hukatz, som med sina tre fanor hade hunnit ett godt stycke förut. Vid ljudet af denna hatade stämma råkade den jättestore kyrassieren åter i ett