Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1866, sida 2

ende ett kraftfullt rapp med fanstängerna och sprang derefter som en besatt bort till den närbelägna hålvägen, utför hvars branta sluttning han kastade sig handlöst, så att det såg ut som måste alla ben krossas i hans magra lekamen. Genom denna nya skymf, som tillfogades deras anförare, stegrades de österrikiska kyrassierernas raseri till det yttersta. Från alla håll trängde och höggo de in på de preussiska grenadiererna, hvilka under fortfarande förluster drogo sig längsamt och fiktande tillbaka mot hålvägen, på hvars botten den ärlige Hukatz just uppreste sina långa lemmar och undersökte omsorgsfullt huruvida han hade dem alla i behåll. — Men då han gjorde den glada upptäckten att han sluppit undan endast med några knölar och skrämor, upptog han åter sina tre fanor och började att klättra uppför den motsatta branten af hålvägen. I detta ögonblick började återstoden af de preussiska grenadiererna att halka utför branten, och endast findrik Barsewisch, som efter kyrassierernas förnyade anfall hade ställt sig framför fronten af sin trupp, stod ännu ensam qvar några steg ifrån hålvägens kant. — Halt preussare! ropade en kejserlig ryttare, medan de andra försökte att styra sina hästar utför branten. Och med dessa ord måttade han ett hugg mot fändrikens hufvud, så att dennes af två kulor genomborrade hatt flög högt i vädret och nedföll ett godt stycke derifrån. Medan hästen skyggade tillbaka för det i luften flygande, mörka föremålet, begagnade herr von Barsewisch detta ögonblick k3