Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1866, sida 2

sotygladt r raseri och uy ckte sporrarne i sidorna på sin häst. Det plågade djuret uppgaf ett egendomligt qvidande lite, tog ett språng framåt och i nästa ögonblick rullade häst och ryttare hufvudstupa utför branten och slogo slutligen med en högljudd duns mot halvägens steniga botten. — Bravo! jublade de pr ussiska grenadiererna, som nu alla hade klättrat uppör den midt emot belägna branten; — du gjorde ditt konststycko hjelpligt nog; nu kan du gå omkring med din bleckmössa och samla in några styfrar! Och medan de utbrusto i ett skallande skratt, gingo de nu med långsammare steg öfver fältet mot träsket, bakom hvilket emningarne af den preussiska armåen just völlo på att intaga en ny position. De hade knappt tillryggalagt några hundra steg, då Hukatz, som med sina fanor nu hade uppnått kanten af träsket, vände sig emot sina annalkande kamrater och I började göra så häftiga och vilda rörelser med armar och ben, som hade han plötsigt fått en aning om den framtida optiska telegrafen, eller som ville han härma en j pappfigurer, hvilka man plötsligt försätta i den vildaste rörelse genom att rycka på ett segelgarn. — Hvad kommer åt karlen? frågade fändrik von Barsewisch; — han sprattlar ju som en besatt. — Han vill kanske arbeta sig varm inzan han ger sig uti det kalla träsket! anmärkte en grenadier, — Eller kanske han har vrickat ett par leder och ställer dem nu tillrätta igen, sade en annan.