Hochkirchs natt 7). Af NINTERFEI.. (öfversättning af Sigfrid Nyberg). Plötsligt utsträckte han den högra armen med den långa, blixtrande pallaschen och ropade med dånande röst: — Der springa de! Framåt efter dem! Och i susande karrier stormade trettio till fyratio ryttare, hvilka hade samlat sig omkring jätten, åter framåt för att upphinna den lilla preussiska skaran. — Halt preussare! Gif hit sanorna! ropade kyrassiererna redan på långt håll, medan afståndet mellan dem och de förföljda minskades hvarje ögonblick. Ungerär tjugo steg från hålvägen upphumo de österrikiska ryttarne den ringa återstoden af kompaniet tillhörande regementet Meyerinck och höggo ursinnigt in på de stackars karlarne, så att mången tapper soldat nedsjönk med djupa, gapande sår, innan han hade uppnått den räddande tillflyktsorten. — Gif hit fanorna, din kanalje! ropade den jättestore kyrassieren till sin dödsfiende, hvilken han genast varseblef bland den lilla, ungerär femton man starka skaran. I stället för svar gaf den långe Hukatz, öfver de andras hufruden, sin hatade fi