dane som Kömische Zeitung, Rheinische leitung m. fl., erkänna, att det icke skall lyckas den förhatade Bismarckska regeringen att framkalla en gnista af den krigiska anda, som förr vid ect och annat tillfälle visat sig hos preussiska folket. Man ser nu klart, att Preussens hjelpkällor, under freden alltför hårdt anlitade af den stora stående armåen, skola snart nog vara utsinade, och att uppefUlningen afen stor stridsfärdig här; pålå ägger landet så ofantliga offer och ingriper så djupt i alla Samfundsförhållanden, att den endast kan rättfärdigas af det yttersta nödvärn, af en kamp för landets tillvaro. Det största missnöjet har landtvärnets inkallande väckt. Landtvärnets första uppbåd, som omfattar de sju första åren efter tjensten i den kasernerade armeen, räknar inemot 50 Zz gifte män, dess sista årgång till och med 67 Z familjefäder. Landtvärnets andra uppbåd, som delvis äfven blifvit kalladt under fanorna, består af män, till största delen öfver 40 år gamla, af hvilka omkring 80 Z äro gifta. Det ärtydligt, att en inkallelse af landtvärnet till verksamt deltagande i kriget måste våldsamt störande ingripa i alla familje-, arbetsoch embetsförhållanden. Rästan alla arbetsbyråer, handelskontor, undervisningsanstalter o. 8. v. hafva måst afleverera största delen af deras yngre krafter; på många ställen i landet hafva, elementarskolorna förlorat 8 till 10 af sina lärare, de större kontoren måste ombesörjas afnågra få ildre män, och åtskilliga 9 er äro alldeles stängda. Ån större är förstörelsen i den industriella verlden; det stora Krupp ska etablissementet i Essen afskedade den 13 dennes 600 arbetare; många fabriker äro nedlagda på grund af bristande kapital eller misstroende till konjunkturerna. Från Vestphalen skrifves till Augsburger allg. Zeitung: I våra fabriksdistrikter herrska de största bekymmer och nöd; tusentals och åter tusentals arbetare hotas till sin existens eller äro redan nu utan uppehälle. Icke blott alla större byggnadstöretag äro inställda; äfven mindre reparationsarbeten äro hämmade och arbetarne afskedader. Från Rherprovinsen, Schlesien och andra provinser meddelas, att det inkallade landtvärnet öppet ådagaläggersin förbittring mot regeringen, och flerestädes i städerna hafva tumultuariska scener egtrum, i detberusade landtvärnsmän, dertill eggade af befolkningen, kastat sig öfver och misshandlat liniewupperna. Från Minster berättas, att man bland landtvärnet hört till och med sådane rop som: ,lefve kejsaren af Österrike! eller frågor sådane som: , Mot hvilka skola vi slåss, mot de preussiska junkrarne eller mot österrikarne? I en af de schlesiska städerna måste liniemilitär reqvireras, för att hämma ett uppror bland landtvärnsmännen, som med hustrur, barn och anförvandter fyllde torget, och der oordningen till slut blef så stor, att allt kommando blef omöjligt och officerarne icke vågade sig in i massan. Förtroendet till de preussiska statspapperen är djupt skakadt: de preussiska sedlarne, hitintills de bästa och minst fluktuerande i Tyskland, tillbakavisas nu utanför landets gränser. Nassau har vägrat att i preussiska papper uttaga sin fordran i tullföreningskassan; österrikiska regeringen i Holstein har förbjudit alla offentliga kassor derstädes att mottaga den preussiska . Cassenscheine; de större tyska bankerna mottaga dem blott till låg kurs; Rothschild i Frankfurt skall hafva utbjudit hela sitt förråd af preussiska papper med en förlust af 6—8 kreutzer pr thaler. Hade Preussen en frisinnad och redlig regering, i stället för den liga af reaktionäre äfventyrare, som nu utgör konung Wilhehns rådgifvare, och vore kriget ett nationalkrig, fördt i Tysklands och de liberala idternas intresse, skulle nationen underkasta sig alla offer. Nu är förhållandet amorlunda, och man frågar med ängslan och förbittring, huru länge landet kan bära dessa bördor utan att digna. Mobiliseringen år 1851 (föranledd af tvisten med Kurhessen) kostade Preussen 18 millioner thaler; mobiliseringen år 1554 under Krimkriget 30 millioner; den år 1859 ånyo 30 millioner, och den nuvarande kommer a kosta ojemförligt mer. Också är det utar tvifvel landets finansiella ställning, som främsta rummet nödgat regeringen vädja till folket och utskrifva nya riksdagsval, ehuru man kan emotse, att en mot Bis marck fiendtlig deputeradekammare ska nr dem utgå. Den krigsentusiasm, som råder i vissa delar af Osterrike, är uteslutande riktad mot Preussen, och alla medel — predikostol och tidningspress — användas för att egga den. Rustningarne bedrifvas med största möjliga kraft. Frivilliga kärer, — — Dr