SARA UAV, MA JD UI1IIOUIGC CII ÅCDUDUACCU I storthinget; den rörde sig kring bränvin. Nu kommer jag hit för att höra hvad svenska representationen har för sig, och äfven här håller man på med bränvin — for Fanden, det är virkelig for meget! Och vår norske broder lemnade med dessa ord åhörareplatsen. Det måste också medgifvas, att bränvin till lifs der och dito dito här verkligen är för för mycket. Och bränvin har här i dagarne varit i alla riksdagsmäns mun, figurligt taladt, från tidigt på morgonen till sent på aftonen, men nykterheten i diskussionen har varit ,upaaklagelig, med ett och annat undantag, ty bränvinsdebatt kan naturligtvis hos en och annan utöfvare af handteringen framkalla! sbirit, till och med ,, high spirit-. Iförbigående nämner jag, att man i allmänhet varit föga nöjd med att, efter den nyligen erhållna rika trakteringen med fläsk, kött, ost o. s. v., bränvinet skulle komma så der post festum, liksom jästen kastad i ugnen efter brödet — men det har nu intet kunnat hjelpas. Diskussionen af betänkandet angående vilkoren för bränvinstillverkning har heller icke varit utan sina pikanta sidor. Den mest pikanta är utan tvifvel den, atti alla stånd flera ledamöter, som räknas till protektionistpartiet, varit de som ifrigast förordat frihet, frihet i handteringens utöfning. Det lät. också genomkomiskt när t. ex. en grefve Liljencrantz, en grefve Mörner 0. s. v. ansträngde all sin talförmåga i frihetens tjenst, då deremot en baron Tersmeden, en baron Raab m. fl. yttrade sig för frihet med mycken begränsning. Det händer så der, att liberala karlar lägga kapson på friheten, när denna råkar i konflikt med det egna intresset. Man är ju ej mer än menniska fastän man råkat blifva bränvinsbrännare. Grefve Sparre var bland dem som kände sig mest lifvade af ämnet, och jag har ej sett honom så enthusiasmerad sedan han pläderade sig svettig för Borås-banan eller då han, under debatten af frågan om att qvinnan skulle vara sin egen giftoman, varnade alla familjfäder och familjmödrar för hrr commis voyageurs, som, ifall en sådan lagstiftning antoges, skulle mot föräldrars vilja knipa sig hustrur ej blott bland vällofliga mamseller, utan äfven — horribile visu! — bland höglofliga fröknar! Det var för jordbruket och dess bestånd grefve Sparre denna gång tornerade, och blefve bränningen fri liksom andra näringar, skulle detta totalt gå under, det var gifvet. Grefven menade att han fullväl förstod sig på bränvin, eftersom han var höfding i en bränvinsproducerande provins — visst sina 30 gånger meddelade grefven ståndet och åhörarne denna upplysning — ej af någon annan orsak förstod grefven sig på bränvin! Mina herrar, ropade han, skall man tillämpa frisinnade ideer på bränvin! — Såsom vanligt var friherre Klinckowström framme med den härliga franska traktaten, med det franska drufbränvinet, med mauvais gout och hvad de allt heta, dessa rara dryckesvaror vi skulle få på halsen från Frankrike. — Bland skäl, som grefve Liljencrantz anförde för sin kännedom om superiets skadliga följder, var äfven det, att han i 25 år varit garnisonsofficer — skälet lät något underligt, men är dock begripligt nog. — Det var ju klart att bönderne skulle försöka göra en anläggning på att få småpannorna i gång igen, deras återremiss att få minimi-tillverkningen nedsatt till 100 kannor är just ett sådant bondförsök, som naturligtvis ej lyckas. I dag har man börjat spela sista akten af denna riksdags drama: behandlingen af de enskilda motionerna om anslag till jernvägar. Såsom bekant har utskottet afstyrkt de allra flesta af dessa motioner, och detta på den grund, att en betydlig minskning i anslagen till jernvägsbyggnader, i förhållande till hvad vid sednaste riksdagar för sådant ändamål beviljats, nu är at nödig omtanka föreskrifven. Ustra banans — Norrköping förenadt med Nässjö — öde blef redan i middags afgjordt genom tre stånds beslut. Nora stambanans fortsättning har af bönderne godkänts, men så är den en högvigtig fråga för hr Muren, som också på allt sätt visat sig artig mot bönderne under senaste tiden. Få se hur han lyckats hos de andra stånden. Såsom något ovanligt i riksdagshistorien ber jag får nämna, att adeln härom dagen tog sig för att votera om talmanskonferensens fattade beslut. Talmanskonferensen hade nemligen beslutit, att dessa enskilda jernvägsfrågor skulle börja behandlas af stånden som i dag Thorsdag, men frih. af Ugglas ansåg, att ståndet ej borde företaga dem förr än efter Pingst. Härom voterades och talmanskonferensens beslut segrade. Tre anslagsfrågor, motionerade afrepresentanter från Göteborgs och Bohus län, nemligen om statsbidrag till omläggning af landsvägen mellan Kongelfs stad och gästgifvaregården Kyrkeby, om dito för broanläggning öfver Göta elf mellan Hisingen och Göteborg, samt om dito för kanalanläggning mellan Rörbäckskil och Essevik, ha afstyrkts, emedan kostnadsförslagen ej varit underställda vederbörande myndighets granskning eller utlåtande om arbetenas gagn — skäl som af stånden måste respekteras. Expositionspalatset börjar närma sig sin fullbordan, så insom utvändigt. Det ser högt och luftjiot uf derinne och hvilket lif